Och vi som tyckte att vi sedan tidigare levde i ett snabbt föränderligt samhälle! Nu har vi fått uppleva en verkligt omstörtande förändring på några månader. En förändring som berör alla och som kan ha en varaktighet på flera år.
Coronapandemin har ställt allt på huvudet, vilket kräver nya lösningar och god flexibilitet. Ingen har några färdiga metoder eller mediciner att sätta in – vi måste hjälpas åt att hitta dessa. Det behövs nya preparat och nya behandlingsmetoder. I sin tur kräver det samarbete och kreativitet. Sjukdomen drabbar alla – den gör ingen skillnad på europé och afrikan, fattig eller rik. Skillnaden ligger i den rikes möjlighet att köpa sig bättre vårdkvalitet och omsorg.
Det som behövs i stor skala är förebyggande insatser – metoder som förhindrar smittspridning – liksom det behövs förbättring av behandlingen av sjuka.
Vi har via media sett kreativa lösningar som vårdpersonalen runt om i världen tagit fram på egna initiativ. Praktiska lösningar på problem i pandemins kölvatten, som man bara kan lösa i den verkliga vårdmiljön. Man ser ett problem, hittar en möjlig lösning och börjar experimentera. Åtskilliga vardagsproblem har funnit sin lösning på ett mycket effektivt sätt initierat av tesen att behoven är uppfinningarnas moder.
Det finns nu anledning för de som styr över vården att fundera på hur man kan tillvarata de engagerade och kreativa vårdanställdas samlade förmåga på ett mer långsiktigt sätt. Ledningen borde få till en kultur för utveckling där det finns en ständigt pågående förbättringsprocess.
Det är bra och viktigt att de mera akademiska kunskaperna förädlas under professorernas ledning, exempelvis till nya vaccin. Men minst lika viktigt är det dagliga innovationsarbetet i den vardagliga vårdmiljön.
Med pandemin som en gigantisk utmaning är det särskilt viktigt att det finns svängrum för kreativitet och det lösningsinriktade. Det måste gå att kombinera det vardagliga vårdarbetet – med dess krav på ordning och kontroll – med det dynamiska arbetet med ständiga förbättringar.
Frågan om en fungerande, utvecklande och hållbar vårdsektor är en av de allra viktigaste framtidsfrågor vi har. Det måste till samarbete, effektivitet, bra arbetsmiljö och en bemanning som täcker behoven även för återhämtning.
Tommy Jansson är utvecklingskonsult från Stigtomta. Han medverkar som fristående krönikör i SN.