Min hustru och jag tillhör den förlorade generationen. Vi är 70 plus med råge. Vi har 4 barn, 8 barnbarn och 3 barnbarnsbarn. Vi har jobbat till närmare 70. Vi har deltagit aktivt i den demokratiska processen i samhället: i politik och i föreningsliv. Men är nu vår plats i gemenskapen över?
Kommer medborgarna efter coronan att mätas och vägas efter nya måttstockar? Är gammal då ett mycket allvarligt handikapp? Redan nu, mitt under farsoten, viskas det om den tärande delen av befolkningen: sjukvården knäar under vård av gamlingar, särskilt gamla män. När coronan planat ut och det ny Sverige ska byggas finns det då risk att maktrelationerna mellan åldersgrupperna kommer att bli hårda och oförsonliga? Vem är lönsam i den nya samhällsproduktionen? Vilka belastar? Vilka kan de nya offensiva samhällsomdanarna undvara? Nu när Europa är på färd in i mörkrets hjärta måste frågan ställas. Kan Sverige återigen vara ett humanistiskt undantag: en plats för praktisk solidaritet? Vi har en god tradition av social rättvisa. Hoppas att den lever när det nya Sverige ska byggas, men …
Är grundprincipen: alla människors lika värde, ifrågasatt? Eller är den rent av struken ur framtidens nya sociala repertoar? Att vara eller icke vara är inte enbart en retorisk konflikt. Just nu pågår en starkt värderande diskussion i bland annat Dagens Nyheter, Dagens Industri, SVT om det ekonomiska och sociala priset för alla medborgares principiella rätt till en likvärdig och respektfull behandling inom sjukvården. I den ena vågskålen ligger människovärdet, i den andra aktievärdet. Ska insatserna för samhällsskydd vara beroende av vilka som drabbas? Är du värd att rädda, lilla vän?
Vad lär oss coronan så här långt? Att de privata apoteken har för liten lagerhållning av medicin och skyddsutrustning, att storföretagen ger aktieutdelning samtidigt som samma företag får skattepengar av regeringen för permitterade, att regionerna håller för små lager för krishantering, att regering och riksdag har för svag styrning av bärande samhällsfunktioner i kris. Här krävs en maktförskjutning från kapitalet till demokratin, till folkstyret!
Vårt märkliga och fantastiska Sverige lever med en tradition bland unga och medelålders (de som inte håller två meters lucka), att när de väl sitter vid ratten har backspegeln ingen funktion: framåt, framåt! Förvärvade kunskaper är färskvaror! Historien är förbrukad.
Lästips:
Elisabeth Åsbrink: Orden som formade Sverige
Ulf-Göran Widqvist (S) är författare och småföretagare. Han medverkar som fristående krönikör i SN.