I år det tänkt att vargjakten i landet ska omfatta 24 djur. Men inget i Sörmland. Än så länge.
I Sörmland finns två revir, Sjunda och Ärla. De senaste veckorna har det varit två vargangrepp mot tamdjur. Ett var mellan Malmköping och Mariefred, det andra i Strängnäs kommun, enligt länsstyrelsen. I juli var det ytterligare två – mellan Gnesta och Mariefred samt väster om Gnesta.
Detta är händelser som föder krav på skyddsjakt. Något sådant har inte länsstyrelsen, än så länge, sett som aktuellt.
Vargen har en plats i svensk natur. Det har riksdagen slagit fast, men hur många det ska vara är en förvaltningsfråga. Vargjakt är en del i detta. Att ha vargar alltmer vana vid människor och att jaga nära hus och gårdar, är inte bra. Rovdjur som skyr närheten till människor och mänsklig verksamhet är att föredra.
Att Jägarnas Riksförbund vill gå hårdare fram med jakt på varg än vad landets länsstyrelser anser, är inte svårt att förstå. Snarlika uppfattningar finns hos många djurhållare, vars djur riskerar att drabbas.
Länsstyrelsen har att följa sina anvisningar. Den har också konstaterat att det fötts valpar i båda Sörmlandsreviren. Antalet vargar blir alltså fler. Naturvårdsverket fastställer miniminivåer för rovdjuren i landet. Jaktbehovet bedöms sedan av länsstyrelserna.
Att ta besluten så lokalt som möjligt syftar till att ge en större lokal acceptans, en ökad delaktighet.
Rovdjur ska finnas i livskraftiga bestånd i sina naturliga utbredningsområden. Men det får inte leda till att tamdjurshållning "påtagligt försvåras". Vad är påtagligt? Hur många får utgör ett rimligt antal rovdjursdödade? För varje nytt angrepp kommer vi närmare ett beslut om skyddsjakt – också i Sörmland.