Förtroendet för det hållbara urholkas

Det som är bättre än något riktigt dåligt, är inte alltid något hållbart.

Krönika 29 januari 2022 08:00
Detta är en ledarkrönika. SN:s ledarsida delar Centerpartiets värderingar.

Vad är egentligen hållbart? Det försöker EU besvara genom att ta fram ett system, låt oss kalla det ett uppslagsverk, där det framgår vad som är hållbart inom olika industrier. Jordbruk, skogsbruk, energi och transport – i en mängd branscher ska man kunna slå upp vad som är ett hållbart sätt att producera eller driva sin verksamhet. EU kallar det för en taxonomi, och det främsta syftet är att öka investeringar i det hållbara.

 

Jag tänker mycket på taxonomin i dessa dagar. När jag var ny i finansbranschen för ett par år sedan pratades det om taxonomin som ett verktyg som skulle göra allt enkelt. Äntligen skulle man få koll på vad som var hållbart eller inte. EU:s expertgrupper skulle definiera det baserat på vetenskap, och sen skulle finansbranschen investera mer i sånt som verkligen var hållbart på riktigt. 

Det blev naturligtvis inte så enkelt och tydligt. Hållbarhet är komplext, och flera EU-länder var sura för att fossil naturgas inte fanns med som hållbart i "uppslagsverket" när det trädde i kraft vid årsskiftet. Andra länder för att inte kärnkraft fanns med. 

Men fossil naturgas kan ju ändå inte vara hållbar tänker vi? Nej, men många länder hävdar att det skulle vara den snabbaste vägen bort från kol, som är mycket värre. Därför vill dessa länder klassa naturgas som hållbar under en övergångsperiod för att locka investeringar. Men blir det hållbart bara för att det är bättre än något riktigt dåligt? Kärnkraftsdebatten känner vi igen oss i här hemma. För vissa är kärnkraft ett solklart svar på hållbarhetsutmaningen, för andra är det inte alls hållbart. 

 

Nu har länder som är starka förespråkare för dessa tekniker enats om ett förslag för att få in dem båda i taxonomin. EU:s egna expertgrupper kritiserar inkluderingen, och menar att de inte uppfyller de krav som ställs i taxonomin. Det var därför de inte fanns med från början. I veckan sa EU-kommissionen att man går vidare med förslaget.

Här någonstans börjar förtroendet för hela processen att urholkas. Politiken måste självklart vara med på tåget för att vi ska lyckas med omställningen. Problemet är att just förtroende är själva grunden i taxonomin. När det inte längre är en solid och vetenskaplig process för att få regelverket på plats så vet man inte längre vad man kan lita på, oavsett vad man tycker om kärnkraft eller gas i sig.

 

Det finns ingenting som tvingar investerare att bara investera i det som är hållbart inom taxonomin. Det mesta i samhället finns faktiskt inte med som hållbart i den just nu. Men den skulle visa i vilken riktning vi bör gå för ökad hållbarhet. Vara ett verktyg för att jämföra olika investeringar och minska greenwashing och falsk marknadsföring.

Ska det få effekt behöver det finnas förtroende för den. De senaste veckornas utveckling har tyvärr lett i motsatt riktning.

 

Johanna Lundgren Gestlöf är före detta ledarskribent i SN och numera hållbarhetschef på SPP


 
 
 
 
 
 

Ämnen du kan följa