Den äldsta litteraturen i världen handlar om hav eller vatten. Tänk Gilgamesh som kretsar kring floden Ganges, alternativt Illiaden och Odyssén. Vatten är liv och vatten är kultur. Det är därför inte förvånande att en av de bättre historieböckerna om Nyköping har undertiteln Östersjöns dotter.
En stad som uppstod vid havet skapar litteratur.
Erikskrönikan skrevs troligtvis på 1300-talet och den har för evigt fått in Nyköping i den svenska historien. Det är därför som generationer av skolbarn känner till ”Nyköpings gästabud”. Även om kung Birger kanske inte kastade nyckeln i ån.
På många sätt är det en märklig krönika: Det är vår första riddarkrönika, vår första spänningsroman och vår första sekulära berättelse. Om vi får en litteraturkanon som nuvarande regering vill kommer Erikskrönikan inta en prominent plats. Egentligen skulle den bli en bra film, men med tanke på att det alltid blir pajigt när svensk historia filmatiseras skulle man kunna rekommendera motsatsen. Men Nyköping har genom historien lyckats vara en litterär stad.
Prästen Andreas Samuel Pihl är på många sätt en av den svenska upplysningens glömda personligheter. Han läste, reflekterade och läste lite mer. I Nyköping är han mest berömd för prosten Pihls gård, men det som man bör betänka är att han blev medlem av Royal Society i London. En spränglärd människa vars skrifter fortfarande förtjänas att läsas.
Till detta ska läggas att han i sina skrifter ständigt använder ordet ”konfunderad”. Han är bekymrad över vad som händer: Oavsett om det är ”vattusänkningen” som kan förklaras med landhöjningen, vilket är ett problem som han delar med Carl von Linné, eller hur man ska bedriva vård av de fattiga.
Nyköpings främsta författare borde man dock säga var Maria Gripe. I år skulle hon ha fyllt 100. För oss som är födda på 1980-talet var Gripe ett ständigt inslag. Alltifrån Pappa Pellerins dotter till Tordyveln flyger i skymningen och Agnes Cecilia. Den sistnämnda filmatiserades och än i dag kan jag få lustfyllda kalla kårar längs med ryggraden när jag ser den. Om Maria Gripe inte hade varit i samma författargeneration som Astrid Lindgren hade hon nog blivit den svenska författare som intagit världsscenen. Men ”tänk om”-scenarios tjänar föga i detta resonemang. Däremot är det bara att applådera att hon har fått en egen plats, samt ett litet monument på Culturum.
I dag är det litterärt Gästabud i Nyköping och detta representerar vad historikerna kallar för den långa linjen. Östersjöns dotter har och är en litterär stad. Ord spelar roll och detta ska vi fira.
David Lindén är författare och historiker. Han medverkar som fristående krönikör i SN.