Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv. Sören Kierkegaards berömda fras skulle man lätt kunna applicera på mycket som händer i samhället just nu. Det står ett slag kring synen på vad som utgör och utvecklar ett gott samhälle, mellan å ena sidan demokratier med dess liberala värden, å andra sidan auktoritära regimer och brottssyndikat. Ska vår öppna livsstil bevaras behöver vi våga bli lite rappare och lite bättre på att flytta fram våra positioner. Inte helt enkelt när vår tradition, till skillnad från envåldshärskares och rena busars, påbjuder hänsyn till stiftad lag och mänskliga rättigheter. Men icke desto mindre.
För att möta framtidens enorma energibehov hade flera regeringar inklusive den nuvarande, behövt våga satsa mycket mer och tidigare på snabbare processer för kraftutbyggnad. Då hade Sverige, som del av Europa kanske undvikit ett destruktivt beroende av rysk gas - redan innan kriget var ett faktum. Om ingen vågar göra ett drag i schack så dör spelet. Så även i det spel som kallas politik. Se bara på senaste veckornas händelser kring Prigozjin, Wagnergruppens grundare. En vågad satsning för att ändra kriget, eller en ödesdiger nyck för att rädda sin egen ekonomi? Vem vet? Sista ordet är inte sagt. Men oavsett skäl har han, genom att utmana Putin, förändrat spelplanen.
Putin ledarskap är nu försvagat, vilket öppnar möjligheter för hans motståndare att påverka krigsförloppet. Även kriget förutan, befinner sig Sverige i ett ansträngt läge. Nu behöver politiken verkligen våga. Stora systemförändringar krävs - inte bara för energiförsörjningen framåt. Sjukvården behöver få en nationellt sammanhållen styrning, skolan likaså. Utanförskapet, som låtits växa till helt parallella samhällsstrukturer helt på tvärs med våra grundlagar och demokratiska värderingar, måste till varje pris brytas. Det parat med ett av världens högsta skattetryck kräver modiga, snabba men långsiktigt hållbara åtgärder om det tidigare så starka samhällskontrakt som byggt på stor tillit mellan offentligheten och befolkningen ska förnyas. Ingen lätt uppgift för dagens politiker att lösa.
Tack och lov medger vår demokrati, till skillnad från just totalitära regimer likt Ryssland, att inte bara de styrande i riksdag och regering sitter inne med framtidens alla svar. Tvärtom! Hela hållbarhetsfrågan är ett tydligt exempel på hur näringsliv och civilsamhälle leder utvecklingen genom idéer och innovationer, som politiken sedan ramsätter. Gott så! Därför gäller för entreprenörer i vårt land - fortsätt våga! Våga satsa, tänk nytt, för fram idéer och tankar och våga engagera er i och påverka samhällsdebatten. Såhär års ges en unik möjlighet till det, när Almedalen fylls av mingel och möten mellan näringsliv och politik. Men kanske än viktigare är att näringslivet i sin vardag visar hur man går före. Kanske fostras då en lite modigare politisk generation? Vi behöver det, egentligen sedan ganska länge.
Anna Lövheim är konsult i näringslivs- och samhällsfrågor. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.