I motljuset blickar jag ut över den vacka, vita snömattan som slingar sig nedför de granklädda bergsbranterna. Järvsö och några dagars säker vinter för en lovledig barnfamilj, såsom brukligt är för oss. Men inte som vanligt ändå.
För mitt under brinnande sportlov har jag aldrig förr sett så få personer i backarna. Och på ortens kända spa-anläggning glider jag runt mellan varma och kalla badkällor, i helt ensamt majestät. Den enda plats där antydan till trängsel uppstår är ICA-affären, där de prisnedsatta varornas hyllor gapar tomma, medan standardsortimentet ligger nästan orört.
Sverige år 2023 är annorlunda än på mycket länge. Räntorna, elpriserna och inflationen har grävt djupa hål i den genomsnittlige svenskens ekonomiska fickor. Människor som tidigare unnat sig en skidsemester väljer i år att stanna hemma. På Näringslivsdagen i Nyköping nyligen, fick besökarna höra hur viktigt det är att gå igenom sin ekonomi: spara lite här, gneta lite där så kanske skidsemestern kunde bli av. Nästa år. Klokt och bra, även om tipset om att få ekonomisnacket till ett ”fredagsmys med partnern”, såg jag inte helt framför mig. Särskilt när det handlar mer om att spara in och dra ned, än att drömma om framtida äventyr.
Sveriges riksbanks nye chef, Erik Thedéen kritiseras för att även han har undsluppit sig några råd och tips till svenska folket. Men varför? Att mana folk att använda sin konsumentmakt till att välja billigare varor för att pressa priserna på olika livsmedel, kan knappast ses som någon form av konkurrenspåverkan. Det är väl snarare en upplysning i grundläggande marknadsekonomi.
Vi behöver få bukt med inflationen. Alla ekonomer tycks ense om att folk inte ska sluta konsumera. Bara göra det på ett klokare sätt. Välja billigare alternativ för likvärdig vara eller tjänst, helt enkelt. För risken är att människor i ren panik bara trycker på stoppknappen, inte gör eller köper något alls. Hur ska vi då få igång ekonomin igen? Hur ska företagen överleva om de inte får sälja något? Och hur klarar vi då jobben?
Efter år av pandemi och därtill detta krisår, är det många bolag som nu knäar. Det går som bekant inte att bromsa sig uppför en backe. Tricket är att i stället spara kraft och energi för ett tempo som bär hela vägen, det vet alla som cyklat i ordentligt uppförslut.
En skidsemester i Järvsö kostar, absolut. Fast besöket på ortens kvällsöppna friluftsmuseum var faktiskt helt gratis, sånär som på en mindre entréavgift till Lill-Babs museum. Ändå var vi i princip helt själva även där. Förutom Lill-Babs svärson, då, som i brist på andra gäster personligen guidade oss igenom hela muséet med anekdoter och tidigare okända fakta om bygdens ”lyxbrud”. För bara 120 kronor fick vi både ökad kunskap, hög mysfaktor och drog ytterligare ett litet strå till den lokala ekonomi-stacken.
En bra deal, som hade behövt – och kunnat – nyttjas av många fler!
Anna Lövheim är konsult i näringslivs- och samhällsfrågor. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.