Bred förändringskraft kommer inte utan ha gjort ett rejält förarbete. Det var en grundläggande förutsättning för Alliansens valseger 2006.
Den som vill se ett starkare, modigare liberalt Sverige behöver en aktiv reformutveckling och ihärdigt vänskapsbyggande. Näringslivets tankesmedjesfär går i bästa fall på tomgång. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Moderaterna kan välja mer liberalt sinnade fotfästen i stora frågor, men opinionsvindarna drar inte i den riktningen.
Inte än.
Den senare delen av 2010-talet och början av det här årtiondet har varit och är en prövande tid för den politiska mitten och för framtidsoptimistiska gröna, liberala idéer. Plattformen som trepartiregeringen styr på, Tidöavtalet, har ingen liberal tyngd. För 15 år sedan hade liberalt laddade reformer varit ett kärnvärde för en regering som ser sig som borgerlig och innehåller partiet Liberalerna.
Opinionsmätningarna ger inget större hopp om snar vändning. Socialdemokraterna växer i opposition, men inte Centerpartiet och inte Miljöpartiet. Liberalerna som har makten förlorar vänner i väljarkåren.
Moderaterna har stadigt tunnat ut sina liberala instinkter och pratar hellre om annat. Basen i regeringsunderlaget, Sverigedemokraterna, bär inte på en liberal syn på människor, rättigheter och samhällsbildningar. Väljarkåren serveras i stället en vi och dom-rädsla och grav utvecklingspessimism.
Det behövs starka motkrafter, i nya eller nygamla allianser. Det går inte utan en rejäl underbyggnad av reformförslag och skarpa samhällsanalyser som drar debatten åt annat håll. Tankesmedjan Fores, med vd:n Ulrica Schenström som kraftfull frontfigur, har stadigt bidragit med fler och tydliga ljuspunkter i detta. Det arbetet tål att utvecklas. En sådan handfast förändringsvilja ser vi i de reformgrupper som har lanserats, formade med ett antal framtidsnamn från moderata, liberala och centerpartistiska led. I klimatgruppen ingår även en representant från Miljöpartiets Grön Ungdom.
Nyligen kom därför rapporten Du gröna, du fria – med ett antal relevanta och möjliga klimatpolitiska reformer i vår tid. Där kan samsyn också med Socialdemokraterna i ett antal förslag vara klart möjlig. På områden som utbildning, rättsstat och integration kommer liknande förslag på konstruktiva förändringar. Fores gör skäl för sina resurser och mer därtill.
Ensam är inte stark. Enskilda mittenpartier vinner ingen makt i närtid utan bredare vänskaper. Det kräver mer av samlande strategier för hur vi kan förändra dagens Sverige till det bättre, för fler. Detta ger i sin tur partipolitiken såväl nyttor som näring, och mer händighet än billig hårdhet.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.
