En av få glädjande nyheter så här i oxveckorna är att slottsrestaurangen på Nyköpingshus fortsätter i traditionen med mat och underhållning. Den driftige krögaren Per Karlsten med personal verkar i lokaler där man ätit och druckit gott i många hundra år. Musik, glitter och glamour har alltid varit en del av Nyköpingshus. Redan 1592 underhöll engelska gycklare vid Karl IX:s andra bröllop med Kristina av Holstein-Gottorp. Däremot ska man kanske inte arrangera älgjakt inne på borggården, vilket också skedde.
Att kommunen tagit över Nyköpingshus från de giriga räknenissarna på Statens Fastighetsverk (SFV) är enkom att applådera. Om man sköter kulturmiljöer rätt berikar det staden och förutom kulturellt kapital går det även att generera kronor och ören. Men allt kan inte mätas i pengar även om många tror det. När man stänger en historisk miljö kanske några slantar sparas, men man blir kulturellt sett fattigare. Ett exempel på detta är poeten Oscar Wildes talesätt att vissa vet priset på allt men värdet på ingenting, vilket Statens Fastighetsverk tyvärr ofta praktiserar.
Om minnet inte sviker har Gamla Residenset stått igenbommat under ett tjugotal år. Det är inget annat än en skam att vårt första landshövdingeresidens, som byggdes av Nils Gyllenstierna på 1720-talet, är stängt för allmänheten. Inte bara för att det är en unik historisk 1700-talsmiljö utan även är för att det är byggt på ruinerna av det gamla Nyköpingshus. Betänk den igenmurade porten som finns kvar i byggnaden vilken härrör från det medeltida slottet. En port som hertigarna Erik och Valdemar säkerligen har sett i samband med gästabud och andra tillställningar där.
Kommundirektör Mats Pettersson vet än så länge inte vad residenset ska användas till, men lösningen är enkel. Låt det bli en del av Kungstornets museiverksamhet, precis som det tidigare har använts till. Det skulle kunna spegla Nyköping under det vitala 1700-talet. En tid av handel, bildning, vetenskap och de små första stegen till ökat folkligt inflytande. Men det behöver inte bara vara ett museum.
Om man kan få en kopp kaffe och en bulle samtidigt som man lär sig om stadens historia är det en given vinstlott. Det behöver inte heller bara handla om Nyköping utan kan ha ett Sörmlandsperspektiv. Residenset kan bli länken mellan Kungstornet och Sörmlands Museum.
Nyköpings historia är inte statisk utan levande. Det är därför man tillfullo ska använda våra historiska miljöer och sträva efter att så många som möjligt ska kunna njuta av dessa. Låt Gamla Residenset få den hedersplats som det förtjänar.
David Lindén är författare och historiker. Han medverkar som fristående krönikör i SN.
