I dag förväntas riksdagen klubba igenom regeringens lagförslag som syftar till att regeringen ska kunna ge ett tidsbegränsat tillstånd att bedriva viss verksamhet som avser täkt av kalksten. Denna lite krångliga och till synes generella formulering, innebär att riksdagen kommer att acceptera att regeringen möjliggör för Cementa AB att under viss tid fortsätta att bryta kalk vid brottet i Slite på Gotland. Det är inte första gången i svensk rätt som en generellt skriven lag i praktiken endast är applicerbar på ett enda fall.
Att en lag i praktiken endast är tillämplig på ett enda fall är i sig inte tillräckligt för att vara i strid mot det så kallade generalitetskravet. I fallet med Cementa är det anmärkningsvärda att Lagrådet i sitt yttrande påpekar just att ett lagförslag troligen strider mot generalitetskravet och därmed i sakligt hänseende strider mot grundlagen, men att lagförslaget trots det läggs fram för riksdagen. Hur är det möjligt? Faktum är att vare sig regeringsformen eller annan lag innehåller en uttrycklig regel om generalitetskravet. Men det finns uttryckt i förarbetena till regeringsformen och gäller därför.
Inte heller står det skrivet i regeringsformen att Lagrådet ska yttra sig över beredningsproceduren. Men det anses ändå vara en viktig del i Lagrådets granskning och ingår därför i Lagrådets yttrande. Och trots att Lagrådet anser att beredningen inte motsvarar regeringsformens krav, kan regeringen ändå gå vidare med förslaget.
Vidare anger inte regeringsformen någon särskild svarstid för remissinstanserna, inte ens en minimitid. Enligt statsrådsberedningens egna riktlinjer ska dock remisstiden helst inte sättas kortare än tre månader. I beredningen av lagstiftningsärendet gällande Cementa var remisstiden i praktiken fem dagar. Och som Lagrådet framhöll så finns bland de utvalda remissinstanserna dessutom endast ett fåtal som har kompetens nog att lämna synpunkter på de komplicerade rättsliga frågor som regeringens lagförslag aktualiserar. Det säger sig självt att remissinstanser måste väljas med omsorg för att remissförfarandet ska ha någon verklig mening. Eller kanske räcker det inte med att det säger sig självt.
Vi lever i en tid då den liberala demokratin med öppna och inkluderande samhällen minst sagt är utsatta för prövningar. Att ha en grundlag kan inte bara vara en pappersprodukt för en demokratisk rättsstat. Grundlagen måste vara robust och den ska vara ett verkligt skydd mot att auktoritära ledare och företrädare för såväl vänster- som högerextrema rörelser slår ut vårt demokratiska fundament vid ett maktövertagande. Det är därför det är så viktigt att inte heller ledare med rötterna i demokratiskt sunda värderingar tillåter en devalvering av grundlagen.
Carolina Bergquist är jurist och tidigare ledarskribent i SN, uppväxt i Nyköping. Hon medverkar som fristående krönikör.