I sin nya bok ”Också Annie” (Forum 2023) skildrar Lööf sina politiska framgångar och personliga motgångar – men också baksidan av att vara en av Sveriges mest profilerade politiker. Det som tog sig uttryck genom gränslösa påhopp och kommentarer, i sociala medier såväl som vykort som väntade hemma i brevlådan.
De hatiska budskapen som riktas mot politiker sträcker sig till betydligt fler än partiledare. För många folkvalda, inte minst på kommun- och regionnivå, har påhoppen vuxit och blivit återkommande inslag. Den senaste undersökningen av Brottsförebyggande rådet visade att var fjärde politiker har blivit utsatt för hot, trakasserier eller andra brott under 2020. Att politiker blir brottsoffer på grund av sina förtroendeuppdrag och en vilja att förbättra samhället är förkastligt. Men problemen är betydligt större än så.
En attack eller ett uttalat hot mot en politiker är inte bara ett hot mot en enskild individ, utan ett hot också mot demokratin som sådan. Våra folkvalda bär ju sitt förtroende från varje väljare som har satt ett personkryss och/eller valt ett parti.
I förlängningen är kan hoten även leda till ett tydligt demokratiskt underskott. Exempelvis politiker som väljer inte ta vissa debatter eller diskutera specifika frågor på grund av en rädsla för hotfulla meddelanden, som sannolikt är att vänta. Risken är att vi får politiker som upplever sig tvungna att utöva självcensur och inte agerar pådrivande för att lösa angelägna samhällsproblem.
Det skadliga klimatet kan leda att färre personer väljer att engagera sig partipolitiskt. Det finns redan tecken på att detta sker. En rapport från länsstyrelsen i Östergötland pekar bland annat på de försämrade villkoren, däribland hat och hot, som en viktig orsak till varför allt färre samhällsintresserade väljer att engagera sig.
Sett till de ökade hot och det personliga agg som våra politiker möter, är det viktigt att diskutera vilka som ligger bakom sådana meddelanden. Det är inte alltid de personer som vi kanske förväntar oss, skriver Lööf i sin bok. Den gängse bilden är att extremister och ensamvargar står för en stor andel – och det gör de. Samtidigt utgörs en förvånande stor andel, enligt Lööfs erfarenheter, av personer som verkar leva helt vanliga sociala liv- Det handlar om föräldrar, morföräldrar, engagerade farbröder. Människor som verkar ha sunda förhållanden i övrigt, men som verkar tappa all vett när de sitter bakom ett tangentbord . De tänker inte på att politikern är en människa av kött och blod, och att det hat de häver ur sig får konsekvenser för hela vårt samhälle.
Naod Habtemichael är ledarskribent.