Hedersförtryckets slut kräver mer än lagar

Ännu ett år har gått sedan Fadime Sahindal öppnade dörren och mördades av sin far i Uppsala, den 21 januari år 2002. Flera skott avlossades, men Fadime avled redan av det första. Hon slapp höra ordet “hora” eka i trapphuset utanför lägenheten.

Krönika 21 januari 2023 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Årets Fadimegala hölls i söndags på Berns i Stockholm. Galan, som anordnas av organisationen GAPF till minne av Fadime, hade temat “Kvinna, liv, frihet”. Slagorden har upprepats under protesterna i Iran, där kvinnorna slåss för ett liv utan slöjtvång. Sedan 22-åriga Jina Amini dödats av moralpolisen för att hon burit sin slöja på "fel" sätt, har gatorna fyllts av protestanter som bränner sina slöjor. 

 

Hedersoffer i Sverige har mycket gemensamt med kvinnorna i Iran. Förtrycket utövas för att upprätthålla släktens heder. Kyskhetsnormer ligger bakom att kvinnokroppen ska kontrolleras till varje pris. Men i Sverige sker inte förtrycket på öppen gata som i diktaturens Iran, utan bakom lyckta dörrar. 

Äntligen är en ordentlig “Lex Fadime” på plats, i form av inte bara hedersrelaterat motiv som en försvårande omständighet, utan även ett hedersbrott. Lagstiftningen kunde ha kommit på plats mycket tidigare, om det inte vore för att processen fördröjts av debattörer som inte vågade ta i begreppet “heder”. Under början av 2000-talet skulle det i stället pressas in i problematiken kring mäns våld mot kvinnor, av rädsla för att ställa grupper mot varandra. Hedersförtrycket sågs inte för vad det var. 

Må vi aldrig backa tillbaka till den ängsligheten. 

 

Flera olika typer av brott ryms i den nya lagstiftningen, såväl mildare som grövre förseelser. Huvudsaken är att brottet eller brotten har begåtts för att bevara eller upprätthålla en persons eller en grupps heder och den som döms behöver inte vara närstående till offret. På så sätt fångas hedersproblematikens kärna upp väl i hedersbrottet. Äntligen kan hedersutsatta få ordentlig upprättelse. Men hedersförtrycket är ett problem som inte bara kan lagstiftas bort. Komplexa problem har inga enkla lösningar.

 

Kommunernas roll i att förebygga och förhindra hedersrelaterat våld ska inte underskattas. Där finns de allra viktigaste instanserna för att lyckas fånga upp de som faller offer för någon form av hedersförtryck - skolan, vården och inte minst socialtjänsten. Att upptäcka tidiga tecken på att något inte riktigt står rätt till, kräver god kännedom om hur hedersförtryckets maktstrukturer kan te sig i vardagen. 

Flickan på högstadiet som inte kan stanna och spela fotboll på skolgården, eftersom hon måste gå direkt hem när skoldagen slutat. Den överbeskyddande brodern, som i själva verket tvingas att bevaka sin lillasyster när de inte är hemma. Familjen som efterfrågar oskuldsintyg på vårdcentralen, inför resan till hemlandet i sommar. Ju tidigare ingripande, desto bättre.

 

Rebecka Undén är ledarskribent.


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa