God fortsättning på det nya året! Så här under de första riktiga arbets- och skolveckorna för många av oss finns det all anledning att reflektera. Karl Marx kanske inte riktigt hade rätt när det gäller ideologin, men han formulerade den pregnanta formuleringen ”historien upprepar sig, först som tragedi och sedan som fars”. I dessa tider finns det all anledning att tänka på detta. För en sak är säker: 2022 har inte börjat bra och kan sluta riktigt dåligt.
1922 befann sig Sverige i en lågkonjunktur och demokratin var cirka ett år gammal. Men med största sannolikhet kommer vi inte få se någon revolution vid Rosenbad med militanta socialdemokrater och beväpnande moderater i år heller. Däremot går det att fundera kring lågkonjunkturen, eller snarare hur historien upprepar sig. Elpriset är redan nu högt och det kan få ytterligare effekter när det gäller exempelvis mat och boende. Vi har hittills vant oss vid att maten generellt sett blir billigare. Den utvecklingen behöver inte vara satt i sten utan snarare tvärtom. Ökat överflöd är precis som högre lön. Det är lätt att anpassa sig till, men betydligt svårare när det handlar om motsatsen.
En lämplig tillbakablick för att friska upp minnet är dokumentären Året var 1972 som går att se på SVT-play. För femtio år sedan drev hemmafruarna i Stockholmsstadsdelen Skärholmen fram ett generellt stopp när det gällde höjningen av matmomsen. Slutsatsen är att vi får se hur stor del av plånboken som kommer att gå åt när provianten ska inhandlas.
I förra veckan hölls den årliga Folk & Försvar-konferensen, som brukar vara i Sälen men som nu hölls digitalt. Den brukar mest spela roll för säkerhetsintresserade eller möp:ar (militärt överintresserade personer), men i år bör vi alla uppmärksamma vad som diskuterats där. Säkerhetsmässigt har läget inte varit så pass allvarligt sedan det kalla kriget var som kallast. Vladimir Putin har valt att syna västvärldens kort när det gäller Ukraina. Unkna talepunkter, som att Ryssland minsann måste få ha sin egen intressesfär, återanvänds även inom det svenska politiska etablissemanget. Kort och gott är det inte att undra på att våra finska och baltiska grannar är synnerligen oroade – och det borde vi också vara. För om historien har lärt oss något är det att lugnet och freden inte är ett gudagivet tillstånd.
Kanske befinner vi oss i början av tragedin, men då får vi hoppas att farsen blir roligare. I alla fall hoppas jag det. Men som sagt: Ett riktigt gott nytt år önskar jag er – och vi får hålla tummarna att världen inte blir mer galen.
David Lindén är historiker från Nyköping. Han skriver som fristående krönikör i SN.