I Disneys julfirandes vackraste form vandrar Lady och Lufsen i nattmörkret till tonerna av Bella Notte, den vackra natten.
Fjärran från den du älskar
Blir natten så ödsligt tom
Men i hans närhet sluts du in
I dess trolska rikedom
(Sonny Burke/Peggy Lee/Gandar Sahlberg/Karl Lennart)
Denna natt är inte bara ungdomens natt, det är ungdomlighetens natt, en god natt. Oavsett fysisk ålder. Att få känna sig lite piggare, lite starkare, lite friskare, lite friare och ja, lite kärare.
Tanken med den goda, vackra natten har många bottnar. Inte minst finns det en kristen sådan, det goda och vackra med Jesu födelse, lyckan i julnattens väntan och budskapet som lyfts. Den goda natten kan betraktas i bred form. Som trygghet, tilltro och tillit, ett vi utan ett dom. Det som vi inte ser måste inte alltid vara skrämmande eller förledande.
I natten finns utrymme för fest och firande, men också för samtal, för eftertanke och ro.
Nyköpingsbördige författaren Gunnar Broberg, tillika professor emeritus i idé- och lärdomshistoria i Lund, har skrivit en mycket intressant bok om nattens historia och vårt förhållande till den genom århundradena. Broberg var 2020 års mottagare av Stora historiepriset, som delas ut av Sörmlands Museum och Nyköpings kultur- och fritidsnämnd. Han prisades för sin goda författargärning, däribland en bok om Carl von Linné och en om kattens historia, denna fascinerande varelse som flinkt rör sig mellan natt och dag, i det svårdefinierade skymningslandet.
I Nattens historia (2016) kan vi läsa om hur Carl von Linné funderade på en tudelad mänsklighet, en dag- och en nattmänniska, klassificerade som skilda existenser. Och om den hjärtebultande romantikens syn på natten under 1800-talet, skriver Broberg:
Under romantiken beströs himlen med stjärnor, verkliga och inbillade. Skalderna måste ha fått ont i nacken. Men också marken nedanför tindrar av stjärnögda blomster och doftar av myrten.
Samt:
Månen – som ännu heter Månan – gör den ensamme, kanske övergivne sällskap. Månen är både fjärran och nära, både vänlig och kylig, på en gång hjälpsam och ointresserad. Den lyser milt och lurar man och kvinna att gå ut i kylan och mörkret för att värma varandra.
Med den industriella, kommersiella elektriciteten muterades natten, till något annat än en motsats till dagen. Den förändringen har bara fortsatt.
Den moderna natten har många ljus, där mörkret ibland helt skingras i lysrörens skarpaste sken. Många gånger är natten då också ett arbete. Även under julen är natten jobb för många. I vården och i omsorgen. Hos polisen och räddningstjänsten. Hos vaktbolagen och chauffören, på industriers nattskift och garanterat också för en och annan företagare. Arbetstiden är inte bunden av dagen. Även en mötestid kan vara natt, bland annat för den som har kunder, arbets- eller studiekamrater på andra sidan jordklotet.
I vår tid är natten också en plats för liv och lek, för rörelse och arbete. Nattväktaren vandrar inte längre ensam. Alla sova inte längre i ödslig gård djupt under midnatts timma. Även om månen vandrar sin tysta ban.
Dygnets mörker förtjänar sina nyanser, året om. Det nordiska ljuset ger oss norrskenets konst, midvintermörkrets ro, där katt möter tomte eller tvärtom, och midnattssolens värme. Vi mår bra av att blicka bortom det svarta, till hur stjärnorna gnistra och glimma, hur brasan spraka och veken flamma.
Vi behöver den vackra, goda natten. Mer än vi kanske anar.
God jul tillönskas alla ledarsidans läsare,
Olof Jonmyren är politisk redaktör.