Hur räddar vi den liberala demokratin?

Demokratin är en ömtålig planta som behöver ständig näring och omvårdnad, både i teorin och i praktiken. Men den naive drar sig undan de demokratiska kraven i inbillad trygg förvissning om att demokratin är garanterad som i ett välbekant, möblerat icke krävande rum. Och den trosvisse liberalen trär sina demokratiska godheter likt pärlor på en tråd och finner att de formar en begriplig och önskvärd ordning. 

Men den illasinnade lägger med lysten lätthet beslag på utrymmet mellan luftig teori och bristande praktik och skapar så en illiberal ordning där det är ”skillnad mellan jude och grek” i symbolikens allra djupaste meningar.

Låt mig utgå från två tydliga verkligheter för att visa kontrasten mellan omedvetenhet, okunskap, eller ren lättja, när det gäller bristen på försvar av den liberala demokratin. Den ena är rapporten ”Ungdomars förhållande till demokratin” där frågan ställdes till unga under 30 år hur de vill att Sverige ska styras. 30 procent ansåg att det var en bra ordning med ”En stark ledare som inte behöver bekymra sig om riksdag och politiska val.”

Den andra verkligheten kommer från The Economists utredningsinstitut som granskar kvaliteten på demokratin i världens länder. Enbart 19 länder har en fullvärdig demokrati. 59 har en bristfällig. Resten är mer eller mindre odemokratiska eller rena diktaturer. Av EU:s 28 länder är endast 9 fullvärdiga demokratier. Resten dras med mindre eller större brister. EU är ingen garant för demokratiska rättsystem annat än i ytterst formell mening. 

I samma takt som de klassiska demokratiska partierna i Västeuropa har övergivit, eller förhandlat bort, sina grundläggande politiska idéer har de högerpopulistiska partierna vunnit mark i ett vakuum där väljarna har förlorat sin politiska trygghet, sin tillit och sitt igenkännande av en politisk idé och en politisk vision.

I Sverige är det politiska landskapet övertydligt: Socialdemokraterna överger en socialt anständig fördelningspolitik. Moderaterna säljer ut den svenska modellen. Liberalerna sänker skatten för de rika. Centern gör marknadsliberalismen till religion. Kristdemokraterna devalverar sin moral. Miljöpartiet är utan kompass. 

Bara genom att återta och driva sina ideologiska grundfrågor kan de klassiska demokratiska partierna få tillbaka förtroendet för sin politik. Gör en Greta Thunberg: Använd fakta! Lyssna på medborgarna!

Bara om vi tror på den liberala demokratin kan vi försvara den.

Fotnot: Ulf-Göran Widqvist (S) är författare och småföretagare. Han medverkar som fristående krönikör i SN.