Frankrike kommer förmodligen ha sett fyra olika premiärministrar under 2024.
Jag skannar min biljett på väg ner i metron. Spärren lyser grönt, ändå kommer jag inte igenom. Jag har gått för tätt inpå kvinnan framför mig. Mitt i spärren är jag i limbo, inte i tunnelbanan, inte heller utanför. Jag vet att jag betalat och forcerar mig genom det utrymme som lämnas av den halvöppna spärren. Väl på andra sidan möts jag av en fransman. Av uniformen att döma är han biljettkontrollant. Han frågar mig vad det är som pågår, han tror att jag fuskat.
Den franska hösten har varit stormig. Nyvalet i somras blev ett nederlag för president Macrons liberala mitt, men även för den radikala högern som spådde större framgångar. Väljarna ställde sig bakom kandidater från radikal vänster till moderata republikaner. Fransmännen sade nej till högerpopulismen.
Det sägs att ett “nej” från en fransk tjänsteperson inte är ett nej, utan början på en förhandling. Så även med mannen i tunnelbanan. Han står på sig, jag smet förbi. Jag står på mig, jag vet att jag betalat. Mellan oss sker inget bråk för bråkets skull, det är en debatt om sanningen.
På samma sätt har den franska politiken debatterat. I stället för sanningen har de debatterat principer. Där debatt är vana går det annorlunda till. Hårda angrepp och burop i parlamentet är normalt, principer diskuteras, det frammanar passion och saklighet.
I början av december skulle en budget röstas fram. Radikal höger och vänster ville dra ner byxorna på premiärministern och hans budget. Premiärminister Barnier tog emot angreppen och kontrade med sin egen linje, han debatterade för sin princip och mot budgetunderskottet. Debatten fick sådant flyt att parlamentet avsatte regeringen. Frankrike kommer förmodligen ha sett fyra olika premiärministrar under 2024.
Ett skarpt möte med en kontrollant i tunnelbanan är en introduktion i fransk förhandling.
Debatten mellan mig och mannen i tunnelbanan tog slut när jag hittat ett digitalt kvitto på mina biljetter. Den utdragna förhandlingen gjorde att ingen av oss kunde känna sig lurad. Den principfasta debatten i parlamentet kanske inte kan prestera en budget, men det är tydligt vad varje folkvald parlamentariker tycker. Det är även klart att de står för sina övertygelser.
Sverige kan lära av den franska hösten där principer och sanning kommer först. När debatten är bra gör det inget att den är hård. Argument, missförstånd och sanningar kan stångas och benas ut. Jag och mannen i tunnelbanan önskar varandra en fortsatt trevlig dag när vi skiljs åt.
Gustaf Lindskog var praktikant på SN:s ledarsida i våras. Under hösten har han bott i Paris.
Gustaf Lindskog har på nära håll följt en turbulent höst i fransk politik.