I sommar verkar alla haft sitt eget sätt att tolka och följa Folkhälsomyndighetens riktlinjer. Det har varit handsprit i entréer, skyltar om begränsat antal i butiker eller restauranger som enbart erbjudit bordsservering. Var och en har använt fantasin för att få den egna verksamheten att fungera så bra som möjligt utifrån förutsättningarna. Men lite komisk har hela situationen ibland tett sig för en ”hemestrande” turist.
Ena dagen vid ett på grund av regn och kyla folktomt fiskeläge i Norrland, där man ändå tvingades sitta i isande tvärdrag på hamnkrogen och äta portionslunch med platsbestick – allt för att minska risken för smittspridning. Andra dagen på en helt annan plats, var det ok att fylla alla de något utglesade borden i hotellrestaurangen till middagen, och att servera frukostbuffé i takt med alltmer tilltagande köer.
Skillnaden berodde på olika tillämpning av samma riktlinjer. Detta får vi delvis acceptera, eftersom det till syvende och sist är vi själva som väljer vår noggrannhet med social distansering och handhygien. Mindre komiskt är det faktum att vi har direkt motstridiga riktlinjer från myndigheter. Exempelvis gäller 50-personersregeln inte i varuhus, på restauranger och många andra allmänna platser. Alltmedan verksamheter som teatrar, klubbar och nöjesparker begränsas av den.
Följden? En stor del av kulturlivet står still, och familjefavoriter som Gröna Lund, Liseberg, Skara Sommarland och Astrid Lindgrens Värld öppnar inte alls i sommar. Det är svårt att se logiken i dessa skillnader, men lätt att se vilken skada det gör för dem som omfattas av begränsningen. Både ekonomiskt, men också i tilltron till myndigheter och viljan att följa lagar och förordningar.
Det näringslivet mest av allt önskar är regler som är klara, tydliga och långsiktigt hållbara. Med andra ord förutsebarhet. I nuläget är det inte lätt för en krögare att först ta emot 150 sittande gäster, för att sedan avvisa 100 av dem i samma stund som en trubadur äntrar den lilla utescenen. Särskilt inte om restaurangen bredvid kan erbjuda plats åt de stackars 100 avvisade, helt enkelt på grund av att man inte erbjuder livemusik den kvällen.
Sverige har valt sin egen strategi i denna pandemi och för det är stora delar av näringslivet tacksamt. En total nedsläckning hade helt säkert förvärrat vårt redan allvarliga BNP-ras om 8,6 procent. Se bara på EU-grannarna, där ligger snittraset på 14,4 procent. Men för att minska vårt ras ytterligare krävs tydliga besked och enhetliga riktlinjer, och det snarast.
Anna Lövheim är konsult i näringslivs- och samhällsfrågor. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.