Politiska ideologier är bra att ha, för att sätta fingret på utvecklingens bärande egenskaper. I valrörelser är det ideologiska ett slags överbyggnad för debatten, ett fotfäste för förslagen som läggs och kraven som ställs. Men ideologier och idéer som saknar lokal relevans får svårt att vinna förtroende. När det kommer till kritan finns väljarens fokus ofta i det mer handfasta, det som är inom räckhåll. Det betyder sakpolitik, synliga åtgärder eller förändringar som ska minska problem eller putta på utvecklingen åt rätt håll. 

Under sommaren har SN på nyhetsplats gjort nedslag i olika bygder och pratat om det stundande valet och sedan återgett vad som spontant framställts som viktigt på just den platsen. Häromdagen var det folk i Stjärnhov som fick komma till tals. Varje ort har sin särprägel, stort och smått blandas. Men generellt sett är det påfallande sällsynt med röster som säger "låt oss vara, ändra ingenting, håll er borta”. 

Om det är något som ger upphov till känslor av otillräcklig utveckling så är det när det nära aldrig diskuteras eller ens problematiseras. Det här med att "politikerna ser oss bara vart fjärde år" är en påminnelse om att den representativa demokratins hälsa kräver mer omsorg än så. Osynligheten är en långsiktigt dålig egenskap demokratiskt sett.

I områden som ideligen hamnar i hetluften – och då främst negativ sådan – är det vanligt att möta väljare som längtar efter ett mer genomtänkt samtal om möjliga vägar framåt. I SN:s täckningsområde är stadsdelen Brandkärr i Nyköping ett sådant exempel. Att bli insvept i en ständigt pågående eländesbeskrivning ökar inte det demokratiska engagemanget. Att bli pratad om, inte med. Att framställa folk som hjälplösa är inte rättvisande.

Nyckeln till att vinna lokala väljares hjärtan – om vi ska generalisera – är därför varken tystnad eller klappar på huvudet. Det lokala är hjärtat i den representativa demokratins funktionssätt. Den politiker som vill vinna förtroende har att visa att hon eller han har en idé om vad som behövs just där – oavsett om själva beslutet tas i kommunen, regionen eller riksdagen. 

Det tröstar föga om folk har lätt att få jobb någon annanstans, men inte här. Det vinner inga hjärtan att kollektivtrafiken funkar bra någon annanstans. Det är lagom lattjo om kommunen växer när hus och lägenheter gapar tomma på nära håll. Det betyder inte att de stora frågorna är irrelevanta, men klimathot, krig och konjunkturkris är lättare att relatera till när det får lokala följdverkningar.  

Valrörelsen trummar nu igång på allvar. Rösträtten är en signal om att ingen är osynlig, ingen är hjälplös. Rösten är ett maktmedel. Vårda den väl.

Olof Jonmyren är politisk redaktör.