Ja, det finns sådant som stater kan göra. Sverige har deltagit i olika internationella stödinsatser med personal på plats, både inom ramen för EU och andra nätverk av länder. Det handlar exempelvis om utbildning och stöd till Ukrainas militär och polis.
Det har varit värdefulla insatser som dock inte kunnat fortsätta när det dragit ihop sig till krig. De bidragande länderna har inte velat utsätta sin personal för risker och det mesta av verksamheten kan ändå inte bedrivas när Ukraina måste fokusera på krigsinsatsen.
Med det sagt kan stater såväl som privatpersoner fortsätta stödja Ukrainas försvarsförmåga. Regeringar kan sälja eller skänka vapen och annan militär utrustning, eller bistå med pengar till köp av detta. Individer kan skänka medel till olika ukrainska fonder – både statliga och i civilsamhället – som används till olika försvarsändamål.
Svenska politiker kan gott nämna dessa insamlingar – inte bara UNHCR och Röda Korset – när de berättar hur var och en kan hjälpa till. Detta är, och kommer framför allt att bli, en humanitär katastrof. Men det är även ett krig som Ukraina inte får förlora.
Sedan finns det en humanitär aspekt som vi inte kommer ifrån: Flyktingar. Antalet ukrainare som söker skydd i andra länder är än så länge litet men kan snart bli betydande. Därför är det oerhört kallhamrat att, likt statsminister Magdalena Andersson (S), fokusera på gränser för Sveriges mottagningsförmåga när bomber faller över våra grannar, människor i vårt närområde.
Men det är även egendomligt rent praktiskt. Ukrainare med biometriska pass behöver sedan 2017 inget visum till EU utan kan korsa en EU-gräns fritt, åka vart de vill i EU och stanna som turister i tre månader under en sexmånadersperiod. I samband med det kan de söka asyl och måste då inte göra det i det land där de har åkt in i EU.
Alltså är detta inget som Sverige kan styra.
Sveriges anseende som ett bra land att bo i gör det bevisligen attraktivt som asylland. Å andra sidan saknar Sverige stora ukrainska diasporanätverk, som är ytterligare en viktig faktor för var folk söker asyl. Sådana finns i stället i främst Polen men även i Tjeckien, Tyskland, Frankrike, Spanien, Portugal, Italien.
Med det sagt kan det totala antalet asylsökande från Ukraina ändå bli så pass stort att också Sverige får ta en ansenlig del. Så det är bara att göra förberedelser och sluta gnälla. Det är det här som asylrätten är till för.
Alex Voronov är politisk redaktör för Eskilstuna-Kuriren (lib) och Katrineholms-Kuriren (lib)