Regeringen har meddelat Sveriges olympiska kommitté att regeringspartierna och Sverigedemokraterna ser positivt på en svensk ansökan om att få arrangera vinter-OS och Paralympiska vinterspelen 2030.

Kravet från regeringens sida är att spelet ska vara ekonomiskt hållbart. Det är ett hårt krav att ställa. I praktiken är det mer regel än undantag att budgeten för de olympiska spelen spricker. Att olympiska spelen är en stor och kostsam affär att ta på sig verkar såväl Sveriges olympiska kommitté (SOK) som den Internationella olympiska kommittén (IOK) ha insett.

 

Stockholm är tilltänkt som huvudort och Falun, Åre och Östersund ska stå värd för vissa tävlingar. Eventuellt kommer även Lettland och Norge vara med som arrangörer och stå värd för bob, rodel och skridsko. Att sprida ut evenemanget är ett smart sätt för att få fler att känna sig delaktiga, men det innebär inte att det är klokt att gå vidare med en ansökan.

IOK går förvisso in med mer ekonomisk finansiering än tidigare för att avlasta värdlandet och ställer högre krav på att använda redan befintliga arenor. Om det är något många av Sveriges kommuner varit duktiga på så är det att bygga stora arenor, i Falun tronar till exempel de sällan använda hoppbackarna i all sin prakt och påminner om miljoninvesteringar. 

 

Idrottsminister Jakob Forssmed (KD) har uttryckt att spelen ska stå på egna ben genom stöd från IOK samt via sponsor- och biljettintäkter. En förutsättning för regeringen för att säga ja är att spelen blir hållbara och kostnadseffektiva. 

Ambitionen är god, men det är svårt att tro att inte någon av värdorterna kommer ta chansen att piffa upp staden med en stor påse skattekronor. Säg det kommunalråd som vill posera framför en sliten arena när hela världen tittar på. Säg den idrottsminister som inte skulle vara beredd att skjuta till det lilla extra för att framställa Sverige i en bättre dager när det anländer delegater från hela världen.

Regeringen menar att många svenskar skulle känna sig delaktiga och inspirerade av att OS hålls i Sverige. För den som älskar sport eller håller folkhälsan högt finns det naturligtvis ett värde i att arrangera ett event av denna magnitud. Ur ett hälsoperspektiv vore det guld värt, många är de alarmerande rapporter om att barn i Sverige blir alltmer stillasittande. Men det går att få fler att engagera sig i idrotter och röra på sig mer utan att arrangera OS.
 

Det vore på många sätt underbart om IOK:s nya finansieringsambitioner lyckas. På sikt skulle det kunna innebära att mindre länder kan arrangera spelen, men framförallt att man kan undvika att lägga spelen i tvivelaktiga demokratier. Det rimliga vore dock att låta IOK bevisa att det de föresatt sig är möjligt, i stället för att vara försökskaninen. 

Elin Larsson är ledarskribent.