“Jag kan bära ditt barn”. Så inleder 36 kvinnor kampanjfilmen som Moderaterna nyligen lanserade, tillsammans med Öppna Moderater, Moderatkvinnorna och Moderata ungdomsförbundet. Moderaterna vill sedan en längre tid tillbaka tillåta altruistiskt surrogatmödraskap i Sverige.

Diskussionen om surrogatmödraskap blossar upp någon gång per år, men tycks aldrig utmynna i något mer än en argumentativ återvändsgränd. I huvudsak går diskussionen ut på två huvudspår. Å ena sidan framförs föräldraskapet som en mänsklig rättighet och surrogatmödraskapet som barnlöshetens botemedel. Ibland motiveras frågan ytterligare ur ett HBTQ-perspektiv, varför debatten ofta tar fart när Stockholm Pride närmar sig. Moderaternas video avslutas med orden “för allas rätt att bli föräldrar”, men det tål att påminna om att det  faktiskt inte är en mänsklig rättighet att få barn.

Å andra sidan framförs att en kropp minsann inte kan kapitaliseras på – att arrangera ett surrogatmödraskap är att exploatera en livmoder och det är per se omoraliskt. Kvinnors kroppar får aldrig bli en handelsvara, brukar det heta.

Två aspekter glöms ofta bort bland moralpaniken respektive vurmen för familjelivet. Vad båda sidor verkar se förbi, är för det första det subjekt som borde stå i centrum för diskussionen: barnet. Slår vi upp lagboken och dyker ned i familjerätten upptäcker vi snart att föräldrabalken inte är utformad för alla barn. Har man tillkommit genom surrogatarrangemang i utlandet eller i Sverige så kommer man i kläm. 

Den andra aspekten är frågan om kvinnans förmåga att ta beslut kring sin egen kropp. Detta förtydligade Moderatkvinnornas ordförande Josefine Malmqvist i  SVT:s morgonstudio i onsdags morse.  Annika Strandhäll, klimat- och miljöminister tillika ordförande för S-kvinnor, debatterade mot Malmqvist och lyfte risken för beroendesituationer och påtryckningar gentemot kvinnan. Malmqvist framhöll däremot att ett surrogatarrangemang naturligtvis skulle föregås av noggrann utredning, precis som vid adoptioner. Så fungerar det i exempelvis Storbritannien. 

Malmqvist drog en parallell till aborträtten och förklarade att det egentligen handlar om samma grundläggande princip – att få bestämma över sin egen kropp. Vem är egentligen Annika Strandhäll att stoppa svenska kvinnor från att bära någon annans barn? Nog är det en uppoffring vad gäller såväl tid och energi som fysisk och psykisk hälsa. Men att påstå att kvinnan vore oförmögen att göra avvägningar och fatta beslutet själv, framstår som ett förminskande av kvinnan som individ.

Moderaterna har därför en poäng. Frågan är dock om det inte vore lämpligt att även tillåta kompensation för besväret? Det om någon vore att ta fasta på principen om att låta kvinnan ta kontrollen över sin egen kropp. Av någon anledning vågar man inte låta principen få fullt genomslag i argumentationen. Frågan om legalisering av kommersiellt surrogatmödraskap verkar vara för kontroversiell för att lyfta i svensk debatt.