I skrivande stund (fredag 6 augusti) arbetar jag min sista dag av den här sommarens vikariat på ledarsidan. Sex veckor känns som en lång tid, men jag kan intyga att det har gått ruskigt fort. Förutom vackert sommarväder har jag under arbetets gång fått möjlighet att skriva om allt från specifika kommunfrågor till vad som händer på andra sidan jordklotet.
Tiden är bedräglig på det vis att det roliga går alldeles för fort, men jag är inte ovan med att sätta punkt. När jag först klev in på redaktionen sommaren 2018 var jag en relativt nybakad student som fått möjlighet att frilansa för ledarsidan under ett knappt år. Det är en helt annan sak att frilansskriva ledarartiklar en gång i veckan och att skapa tidning varje dag. Hantverket bakom redaktörskapet är större och svårare än vad man kan tro. Konsten att skriva har otaliga skribenter bemästrat genom historien. Konsten att vara redaktör för ledar- och debattsidan innebär dock långt mycket mer än enbart skrivandet. Vikten av noggrannhet är en sådan sak som jag tar med mig från dessa fyra somrar som vikarierande politisk redaktör.
Mod är en annan sådan lärdom som vuxit fram som avgörande för att klara av det här uppdraget. Vikten av att våga stå för sina värderingar, för läsare och sig själv, men också modet till att ompröva gamla sanningar. Inget är skrivet i sten. Papperstidningen må vara beständig, men tankarna är aldrig statiska, redaktörskapet likaså.
Redaktörens roll, särskilt sommarredaktörens, är att navigera i framtidens okända nyhetsmylla samtidigt som fötterna står stadigt kvar i den familjära, ideologiska grunden. De förutsättningarna är ibland både en säkerhet och en utmaning, då den egna politiska erfarenheten inte alltid ger tydliga svar på samtidens senaste och svåraste frågor. Där i gränslandet, mellan det nya och det gamla, ligger den egentliga prövningen för redaktören av en ledarsida.
För att nå en slutsats, och inte enbart famla runt full av tvivel, krävs utöver ovannämnda faktorer en förmåga att känna sig trygg i sin egen formuleringsförmåga. Det är inte alltid lätt, särskilt inte när meningsmotståndare kläcker ur sig allt annat än konstruktiv kritik. Att vara politisk redaktör är ett stimulerande och stundom ensamt uppdrag. Det viktigaste jag lärt mig, utöver modet, noggrannheten och utvecklandet av en inre kompass har varit att veta när tiden är mogen för att tacka för sig och sätta punkt. Den tiden är nu.