I mitten av januari kom nyheten att SVT har köpt sändningsrättigheterna för OS 2026-2032. För första gången sedan 2015 kommer OS alltså inte att sändas i någon av de mer kommersiella tv-kanalerna.
OS-sändningarna har tidigare beskrivits som “lägerelds-TV”, då fler än vanligt samlas framför samma TV-program. Första gången OS livesändes var 1948 när BBC sände från London. SVT har haft OS-sändningar ända sedan sommarspelen i Rom 1960 men förlorade rättigheterna år 2011. Tråkigt tyckte många. Fast det borde inte vara public services uppdrag att slåss med kommersiella aktörer på marknaden om rätten att sända OS.
Frågar man anställda på SVT är det glada miner. Att inte alla kan ta del av OS har setts som ett demokratiproblem. I ett pressmeddelande säger SVT:s VD Hanna Stjärne “Sport är roligare att uppleva tillsammans och vi ser fram emot att samla Sverige framför många spännande och historiska sportögonblick framöver”.
SVT har inte velat gå ut med summan för köpet. SVT:s mediedirektör hänvisar till “vissa affärsetiska principer”. Som en jämförelse gick Discoverys förvärv av sändningsrättigheterna inom Europa på 12 miljarder kronor. NBC:s tolvårskontrakt landade på 70 miljarder kronor. Det har uppskattats att SVT:s förvärv sannolikt har uppgått till drygt en miljard kronor. Det är inga småpengar, utan utgör en femtedel av det totala årliga anslaget för public service.
Det kanske ska sägas att jag aldrig riktigt brytt mig om sport. Visst har även jag varit aktiv inom ungdomsidrotten. Vuxit upp i en hockeystad och gått på match då och då. Men att följa sport på tv har aldrig riktigt intresserat mig. Vem är jag då att skriva en text om det här?
Å andra sidan betalar jag inte heller speciellt mycket i skatt, eftersom jag är student, men väljer ändå att skriva om det här. Politiken ska ju inte handla om egenintresse, utan om vad som är rätt och fel.
Förvärvet av OS-rättigheterna handlar om mer än huruvida sport är kul eller inte. Då och då tål det att påminna om vikten av att förvalta statskassan med respekt för skattebetalarnas pengar. Det borde vara tämligen okontroversiellt vare sig man är höger eller vänster, oavsett vad man tycker om public service vara eller icke vara.
Public service må ha en mycket stor budget och en del pengar må komma in genom att innehavet av andra rättigheter löper ut. Men SVT borde förhålla sig transparent gentemot skattebetalarna och gå ut med vad rättigheterna kostade. Hänvisningar till affärsetiska principer borde inte kunna rättfärdiga att ett statligt finansierat bolag inte avslöjar kostnaden för en sådan stor affär.
Att hushålla ansvarsfullt med skattepengarna måste gälla även inom public service.
Rebecka Undén är ledarskribent.
