Novus har på uppdrag av Sveriges Kvinnoorganisationer tagit fram en ny opinionsundersökning om svenskarnas inställning till sexköpslagen. Resultatet visar på en tydlig splittring mellan kvinnor och mäns attityder.  Det är en oroande utveckling. Att diskutera den bästa utformningen av en lag är i sig inte problematisk, men det handlar om attityden som gömmer sig bakom siffrorna. 

Sveriges sexköpslag infördes 1999. Kortfattat innebär den att det är lagligt att sälja sex men olagligt att köpa sex. Syftet med utformningen har varit att skydda utsatta kvinnor. När lagen infördes stod 81 procent av kvinnorna bakom den och 70 procent av männen. De nya siffrorna från Novus visar att kvinnors stöd för lagstiftningen successivt men stadigt har ökat. Stödet från männens sida för lagen har däremot sjunkit, kontinuerligt. 91 procent av de svenska kvinnorna uppger att de står bakom lagens utformning. Enbart 63 procent av männen gör det. Det ger en klyfta på 28 procentenheter mellan könen, jämfört med 11 procentenheter 1999. 

För ett par år sedan visade Folkhälsomyndigheten i en rapport att var tionde svensk heterosexuell man hade gett ersättning för sex vid något tillfälle. Det är en upprörande siffra. Hur många av ens arbetskollegor, vänner eller bekanta döljer sig bakom den? I grunden handlar det om att dessa män ser kvinnor som en vara, ett objekt. Sannolikheten att den världsuppfattningen tar sig uttryck i andra delar personens liv är inte långsökt. Det kan vara i hemmet, på arbetsplatsen eller på nattklubben.

Under de senaste åren har vi fått se flera framgångsrika och i offentligheten framstående män som ertappats med att köpa sex. De har fått gråta ut, berätta ur sitt perspektiv och sedan stegvis välkomnats tillbaka in i värmen. Sällan har dessa män skänkt en tanke till de kvinnor vars kroppar de har betalat för. Ett uppmärksammat fall var en programledare och entreprenör som bara några timmar efter sexköpet fick gråta ut på bästa sändningstid, berätta om sin kämpiga historia om hur han förlorat allt. Kvinnan ifråga kom från Rumänien och hade tvingats till prostitution efter en skilsmässa. Hon skickade pengarna som hon tjänade till sina föräldrar för att kunna försörja dem. Ett nyare uppmärksammat fall handlar om en annan manlig programledare som hade anklagats för sexköp i samband med ett besök hos en thaimassör. I förhör pratar han ganska nonchalant om händelsen, som att det ena helt enkelt ledde till det andra...  

Dessa kända män, tagna på bar gärning, lyckas ändå trivialisera händelsen. Då finns det troligen många andra män, mindre kända, som kan göra detsamma. Att köpa en sexuell handling är inte som att köpa vilken annan tjänst som helst. Även om det finns flertalet exempel på “den lyckliga horan” är sanningen en annan. Många kvinnor som arbetar som sexarbetare är utsatta och har tvingats dit. Ganska ofta kan de också kopplas till människohandel och koppleri. 

Att diskutera utformningen av sexköpslagen är inte orimligt. Flera människorättsorganisationer diskuterar sinsemellan vilken utformning som är lämpligast – Sveriges modell, ett totalförbud eller en total legalisering eller avkriminalisering. Men det handlar inte om att förminska innebörden av att köpa sex eller att låta köparna komma undan. Det handlar om hur kvinnor i en så utsatt situation bäst ska kunna skyddas. 

Nora Karlsson är ledarskribent.