Så har det hänt igen. Det som människor från 30- och 40-talet berättat om, som vi så många gånger sett på film och läst om i historien. En stukad stormakt highjackas av en diktator som förför folket. Systematiskt bygger diktatorn sin makt, skaffar sig mer och mer kontroll, mer och mer vapen. Till en början är många imponerade över kraftfullheten. Men dagen kommer då han visar sitt sanna ansikte. Den dagen kom när Hitler gick in i Polen 1939. Den dagen kom när Putin gick in i Ukraina.
Världen är åter i chock över det otänkbara.
Ukrainas president från 2018, Volodymyr Zelinskyj valde en försiktig väg mot Ryssland, med avsikt att få slut på konflikten i östra delen av landet och för att uppnå fred. Ville förhandla med Putin och avvaktade i förhållande till försvarsalliansen Nato. Sveriges regering har också valt en försiktig linje och inte velat provocera Ryssland, ett förhållningssätt som levt kvar sedan efterkrigstiden.
Vi bedömer gärna diktatorer efter hur vi själva uppfattar historien. Inte efter hur diktatorerna själva ser på sin historia. Den linjen ledde fel på 30-talet, och det gör den nu. Sveriges officiella mjuka linje har inget att vinna mot en Putin. När vi inte går med i Nato tolkas det som att vi är svaga och viker oss för rysk dominans. För Putin blir vår ”fredliga” inställning en möjlighet att flytta ut sitt kontrollområde.
Ukraina kämpar i skrivande stund för sin frihet under brutal rysk attack och försvarsviljan är imponerande. Sverige hotas sedan en tid direkt och tydligt med rysk inblandning i det fall Sverige går med i Nato. Sverige ligger i den ryska regimens intresseområde och skall därför inte självständigt få bestämma över sin säkerhetspolitik.
Vi har gärna velat lösa konflikter med samtal och genom att visa respekt. Men nu är dimridåerna borta och den ryska regimens brutalitet är synlig för hela världen. Tysklands snabba besked om storsatsning på sitt försvar liksom EUs enighet och handlingskraft är hoppingivande. Men det är hög tid att bygga skydd för ett fritt och suveränt Sverige. Det gör vi bäst genom att snabba på upprustningen av försvaret och helst tillsammans och i samråd med Finland bli fullvärdiga medlemmar i Nato. Det finns inte längre något som kan gå förlorat med Natomedlemskap, men vi kan försäkra vårt land. Låt oss inspireras av Ukrainas modige president Zelenskyj; vi skall inte låta oss skrämmas av Putin, vi skall försvara oss!
Maria von Beetzen är fristående krönikör i SN, med särskilt fokus på säkerhetspolitik.