Vladimir Putin kommer inte till BRICS-ländernas möte i Sydafrika om en månad. Rysslands delegation kommer att ledas av utrikesministern. Orsaken är Internationella brottsmålsdomstolens (ICC) arresteringsorder mot diktatorn för bortförande av ukrainska barn. Sydafrika har undertecknat och ratificerat Romstadgan och är därför skyldigt att gripa Putin om han kommer till landet.

Den sydafrikanska regeringen har försökt ta sig ur detta. Man har i ena änden vädjat till ICC att slippa göra gripandet och i den andra änden bett Ryssland sända en annan delegationsledare till BRICS-mötet.

ICC har sagt nej. Alla medlemsländer är bundna av arresteringsordern och ska verkställa den. Moskva sade också länge nej. BRICS, som funnits i cirka 20 år och samlar Brasilien, Indien, Kina, Sydafrika och Ryssland, är ett prestigeprojekt för den ryska ledningen. Det är inte längre en klubb för snabbväxande ekonomier som det var tänkt. Flera av dem växer inte särskilt fort och den ryska krymper. Men i rådande världsläge har BRICS blivit en sorts antiorganisation där diktatorer, auktoritära nationalister och västfientliga konspirationsteoretiker finner varandra. För Kreml är BRICS det främsta rummet för mellanstatliga relationer där man fortfarande blir insläppt.

Därför var det inte så lätt för den ryska regimen att överge kravet på att dess så kallade president skulle närvara i Sydafrika. Men lika svårt var det för Sydafrikas regering och dess president Cyril Ramaphosa att förhålla sig till detta. Medan större delen av den demokratiska världen strävat efter att straffa Ryssland för aggressionerna mot Ukraina har Ramaphosa odlat goda relationer med Moskva.

Sydafrikas linje om kriget är att alltihop är tragiskt och att alla måste sluta strida, utan några principiella ståndpunkter om olaglig aggression eller Ukrainas nationella suveränitet. Det kan finnas flera förklaringar till den sydafrikanska hållningen, men en är det band mellan ANC och den ryska regimen som inte kan ses som annat än korrupt. 

Tidigare i år uppdagades att ANC fått donationer på motsvarande 17 miljoner kronor från gruvbolaget United Manganese of Kalahari. Företaget ägs gemensamt av ett ANC-bolag och av ett bolag som kontrolleras av den regimnära ryske affärsmannen Arkadij Vekselberg. Han hamnade på USA:s sanktionslista redan före den fullskaliga invasionen av Ukraina och har därför genom försäljning till ANC sänkt sin ägarandel i bolaget till under 50 procent, så att företaget inte drabbas direkt av sanktionerna.

Storleken på det ekonomiska bidraget till partiet är i sammanhanget inte jättestort – och Vekselbergs del ännu mindre – men varje miljon räknas för det ekonomiskt krisande ANC och det som kommit fram kan vara bara toppen av isberget. Och hur man än vrider och vänder på det så finns det ryska pengar i ANC-politikernas lönekuvert.

Putins beslut att stanna hemma visar dock att det som ICC har satt igång är på allvar. Ingen inbillar sig att Rysslands diktator kan placeras på de anklagades bänk i närtid. Men arresteringsordern har ändå verkan. Den fungerar som ett reseförbud för Putin och för alla andra som kan efterlysas framöver. Den bidrar till en kriminell regims politiska isolering.