På 1600-talet skämtade en dansk diplomat som var sationerad i Sverige att det borde vara en form av straff att färdas på en svensk väg, och han hade delvis rätt. Fram till 1700-talet var våra vägar i princip upptrampade stigar och det var därför man föredrog att resa på vintern. Frusna sjöar och åar är betydligt mer skonsamt för ett större sällskap än en smal vandringsled. Lägg även till vilda djur och stråtrövare. Men det fråntar inte det faktum att våra vägar har en lång och spännande historia. Inte minst i Sörmland.
Själv fick jag lära mig detta när jag för ett par år sedan lyssnade på ett synnerligen fascinerande föredrag om just sörmländska vägar. Vissa har vikingatida anor. Där människor har gått i alla tider kommer människor att fortsätta gå även i framtiden. På samma sätt som att våra gatunät ofta härrör från stadsplanering efter bränder har vägarna ofta lett fram till en handels eller tingsplats. Vägen har haft ett tydligt syfte. Dessutom har de alltid haft ett starkt symbolvärde och skrapar man lite på ytan hittar man spännande mikrohistoria.
Ett typexempel är vägen från Svärta som leder in till Nyköping. Enligt legenden skulle hertigarna Erik och Valdemar varnats för kung Birgers onda planer när de passerade Svärta bro på väg till Nyköpings Gästabud. Om den sanningshalten tvistar de lärde men det finns och har alltid funnits en bro vid Svärta. Återstår om någon pigg lokalhistoriker börjar undersöka var den medeltida bron låg då stenbro troligtvis är en 1700-talsskapelse. Sådana undersökningar har exempelvis gjorts i Skottland, och man hittade fundamenten för den medeltida bro vid Stirling där William Wallace besegrade en engelsk invasionsarmé 1297.
Länsvägen mellan Nyköping och Vagnhärad har dessutom utsetts till en av Sveriges vackraste och den gör skäl för utmärkelsen. Inte att undra på att den tyska såpoperan Inga Lindström flera gånger har filmat denna väg. Den är som klippt och skuren för att passa in på den visionen av Sverige där alla är blonda, sommaren är lång och natten ljus.
Så här i semestertider rekommenderas därför en Sörmlandssemester. Ut på vägarna och den givna reselitteraturen är Jan Mobergs Från halväg till motorväg: sörmländska färdvägar under tusen år (2017). Tyvärr finns den inte som ljudbok. Så det får bli många pauser. Men Sörmland är fint så har års och med rätt reselektyr kan semestern bli en njutningsfull bildningsresa.