Maria Gripe är den kanske mest kända av författare från Nyköping, men det finns fler.
I dag inleds ett av de finaste evenemangen Nyköping har att bjuda på och det är Litterart, eller Litterärt gästabud. En rad seminarier och evenemang kommer att hållas i centrala Nyköping, med Culturum som nav. Så mycket kretsar kring läsande och litteratur och den som vill kan lyssna på både nationellt kända och mer lokala författare. Förebilden är nog Bokmässan i Göteborg – och för att vara en mindre stad kan man säga att Nyköping väl fyller skorna när det gäller att spela rollen som en intellektuell lillebror.
På ett personligt plan ska jag villigt erkänna att jag är partisk. Vid ett par tillfällen har jag bjudits in som talare på Litterart och det har varit ett fantastiskt sätt att få träffa sina läsare. I år kan jag tyvärr inte närvara och det känns nästan lite vemodigt, men sådant är livet.
Sverige har sedan 1600-talet varit ett läsande land och det finns fog för påståendet att om det inte hade varit för husförhören hade vi exempelvis inte fått författare som Maria Gripe, eller för den delen den lokala förmågan Emily Doyle som skrivit en läsvärd roman om Irland.
På senare tid verkar också Nyköpings litteraturhistoriska scen tagit ett rejält kliv framåt i det att vi numera också har Maria Gripes plats. Ett steg i rätt riktning då alla andra städer med en stor lokal författare gör sitt bästa för att uppmärksamma den personens litterära arv. Alltifrån Nora med Maria Lang till Örebro med Hjalmar Bergman.
Nu börjar vi komma ikapp och det har Litterart bidragit till. Ändå är det klart att när det kommer till Nyköpings litteraturhistoria handlar det inte bara om Gripe.
Bibliotekarier är expertis för den som vill veta mera.
Ett tips är att besöka Culturum, gå in i Sörmlandsrummet och bläddra i Prosten Phils beskrivning av Nyköping från 1700-talet. Den håller så pass hög litterär kvalitet att den skulle kunna konkurrera med exempelvis Carl von Linnés reseskildringar. Med lite träning går det att förstå 1700-talssvenskan och det blir som en tidsresa där man lär sig hur vår stad såg ut för 300 år sedan.
Dessutom kan man alltid konsultera några av de spränglärda bibliotekarierna som arbetar på Culturum och är värda sin vikt i guld. Utan dessa hade jag aldrig kunnat kalla mig författare, då de kan allt från romaner om korsfarartiden till vilken barnbok som just nu har högst litterär kvalitet och under hela mitt liv har de glatt delat med sig av sin kunskap och därmed hjälpt min litterära utveckling.
Förhoppningsvis ses vi nästa år på Litterart eller året efter det. Huvudsaken är att det finns kvar och ger oss alla en fantastisk möjlighet att på hemmaplanen upptäcka ny litteratur. Det förtjänar Nyköpingsborna och alla vi författare som älskar att träffa gamla och nya läsare.
David Lindén är historiker och författare. Han medverkar som fristående krönikör i SN.
David Lindén.