Vi måste sluta med luktagottspray och göra om och göra rätt i byggbranschen.
Det förutspås att mer ska byggas de kommande 40 åren än vad som hittills byggts i mänsklighetens historia. Men hur ska vi kunna dubbla den bebyggda ytan globalt utan att det sker på bekostnad av samtliga hållbarhetsmål?
När vi exempelvis bygger en väg är grundlösningen ohållbar från start. Den innehåller material som krävt stora mängder resurser för att tillverka, som inte är naturliga och som har fraktats dit. Den forcerar genom landskapet, spränger berg, skövlar träd, bullrar, ger ytavrinning, skapar barriärer och förstör biologisk mångfald. Först därefter när vi har en ohållbar och onaturlig lösning som grundidé, då strösslar vi med lite gröna kompensationsfaktorer. Någon delsträcka går i tunnel, det blandas in återvunnen asfalt i receptet, det planteras ett träd i kompensation för de hundra vi tog ner, vi har HVO-bränsle i våra byggtransporter.
Men för mig blir det som doftspray på ett utedass. Vid första anblick känner man parfymen och tänker att det här var trevligt, men efter ett tag går det inte att förneka. Det luktar ändå skit.
Det är hårda ord från någon som är verksam i samhällsbyggnadsbranschen att säga att allt vi bygger är ohållbart. Det är väl en generalisering från min sida för att väcka reaktioner, men hur sjutton vi ska få till detta utan att förstöra mer habitat, utplåna fler djurarter, utarma mer resurser, släppa ut mer koldioxid?
Vi kallar oss Homo Sapiens (den visa människan). Vi tror att våra idéer kan lösa alla problem. Men rent krasst lyckas alla andra arter utom just människan leva inom de planetära gränserna. Kanske finns inte lösningen i något kontor utan ute i naturen. Hur anlägger rådjur en väg, hur bygger bina sina bon, hur tar sig myrorna till jobbet?
Jag själv kan inte se någon annan lösning än att det är back to basics som gäller. Vi måste tänka om alla våra grundidéer. Vi måste ha en baslösning som från början är hållbar och inte bara addera innovation och green wash till en redan ohållbar lösning. Vi måste sluta med luktagottsprayen.
Det blir en märklig paradox när vi annars säger att vi måste bygga hus i betong för att tåla ett allt hårdare klimat, när det är betongen som skapat det hårda klimatet.
Eller när vi måste bygga fler och större vägar för att möta ökade trafikmängder, när det var den första vägen som orsakade mer trafik från början. Eller när vi bekämpar invasiva arter i urban miljö, när det är den urbana miljön som gör att nästan bara invasiva arter trivs där.
Lite gammal hederlig ”gör om och gör rätt”-metodik tror jag att vi skulle komma långt med. Kanske är det dags att innovera bakåt och lyssna utåt.
Elin Hedlén är författare och konsult i hållbart samhällsbyggande. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.