Henry Kissinger avled i onsdags. På sin 100-årsdag varnade den tidigare amerikanske utrikesministern för en konfrontation mellan stormakterna.
USA:s tidigare utrikesminister Henry Kissinger avled på onsdagen vid 100 års ålder. Huruvida historien formas av enskilda individer eller bredare kulturella krafter är en uråldrig fråga. När Kissinger, som var nationell säkerhetsrådgivare till Nixon-administrationen, behandlade ämnet i sin kandidatuppsats under sina studier vid Harvard landade den på hisnande 400 sidor. Än i dag innehar han titeln för längsta godkända kandidatuppsats. Efter den tvingades universitetet införa ett maxantal för uppsatssidor (Harvard Gazette, 2012). Inbakat i den höga grad av akademiskt skrävlande som sig bör förväntas av en Harvardstudent, argumenterade Kissinger för att individer snarare än bredare kulturella rörelser format historien.
Kissingers teori har fått utstå kraftig kritik genom åren, men det finns enskilda historiska skeenden där hans teori är tilltalande.
Nyligen tillsattes Kevin McCarthys efterträdare, Mike Johnson, som talman i representanthuset, efter tre långa veckor av politiskt kaos. Johnson tillhör den konservativa falangen av det republikanska partiet. Han har tidigare förespråkat minskat stöd till Ukraina samt lögnen om valfusk i presidentvalet 2020. Johnson tillhör den växande republikanska falang som ämnar att kraftigt minska USAs internationella åtaganden. Att den växer är en konsekvens av Donald Trumps vinst 2016. Idén om amerikansk isolering är ett kraftigt avsteg från det republikanska partiets tidigare linje som främjat internationell handel och interventionism.
Men valet av Donald Trump och -rörelse han företräder är skrämmande lik det republikanska partiet under första halvan av 1900-talet. Det stora skiftet kom först 1952, efter att Dwight D Eisenhower blivit republikanernas presidentkandidat. Hans motståndare, Robert R Taft var ärkekonservativ och motsatte sig FN och alla former av mellanstatliga förbindelser, däribland Nato. Lyckligtvis vann Eisenhower då, men i dag är vi inte lika lyckligt lottade. Populister med avsmak för internationellt samarbete vinner ständigt ny mark.
Det blir problem när endast ett av två stora partier upprätthåller USA:s internationella åtaganden. USA tappar legitimitet inom det internationella systemet. Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 var en även en attack på den internationella regelbaserade världsordning som USA upprättade efter andra världskriget. Om inte USA längre kan upprätthålla den världsordningen, vem gör det då?
Om tilliten till organisationer som FN urholkas då försvinner ett forum där stridande parter kan bygga broar. Mellanstatliga förtroenden har kanske aldrig tidigare varit så viktiga. USA:s position, liksom världsordningen, hotas av ett alltmer aggressivt Kina. Den kyliga relationen länderna emellan har märkts i alltmer frekventa incidenter. Om republikanerna styr ett USA som alltmer drar sig undan det internationella, är riskerna enorma.
Diplomatin riskerar att urholkas till förmån för konfrontation. Med den dramatiska kärnvapenupprustningen som pågår skapas en av de mest instabila situationerna sedan andra världskriget (SIPRI, 2022). Det är alltså inte överraskande att Henry Kissinger i samband med sin 100-årsdag varnade för en konfrontation mellan stormakterna (The Economist, 2023).
Den svenska regeringen måste göra vad den kan för att stötta och upprätthålla den internationella världsordningen. Den ordning som har präglat mellanstatliga relationer från andra världskrigets slut fram till idag, har försett oss med ett aldrig tidigare skådat välstånd och fred. Den är värd att hålla fast vid.
Anton Ekelund är ledarskribent.