Baserat på de senaste opinionsundersökningarna så har Sverigedemokraterna gått om Moderaterna och tagit plats som näst största parti – och därmed möjlig regeringsbildare. SD har även övertagit favoritskapet i frågan om lag och ordning från Moderaterna. Samtidigt har Moderaterna tappat profilfrågan om försvaret till Socialdemokraterna. Vad betyder denna trend – och vad ger det för långsiktig påverkan på svensk politik?
I oktober 2018 skrev jag en text i Aftonbladet om att förnyelse var enda vägen framåt för Moderaterna. Valrörelsen visar med all önskvärd tydlighet att just förnyelse, en gedigen reformagenda och en gemensamt finansierad budget är just det som fattas. De långsiktiga, noga genomräknade och presenterade reformerna lyser helt med sin frånvaro.
I senaste partiledardebatten diskuterades snarare vem-tar-vem-frågan än hur ska vi lösa samhällsproblemen som vi står inför. Att bygga, skriva och räkna fram reformer tar tid. Det gör ont att göra upp med invanda mönster och idéer, men det måste göras. Det är endast så man kan presentera långsiktiga reformpaket för väljarna.
Moderaterna har förlorat förstaplatsen i trovärdighet för både försvars- och lag och ordning-frågan. Flera opinionsmätningar pekar mot ett resultat på cirka 17,6 procent. Har Moderaterna slagit in på systerpartiet i Danmark, Konservative Folkepartis väg?
Konservative Folkeparti var i långa perioder och jämbördiga med Socialdemokraterna, men har krympt till ett litet parti i utkanten av den politiska debatten. Om inte M gör sin hemläxa så kommer SD att ta platsen som det stora oppositionspartiet och därmed regeringsbildare. Därför är det ytterst intressant hur valet 2022 kommer att sluta.
Hur blir det då med borgerligheten? Sverigedemokraterna är ju inte ett borgerligt parti, utan ett socialistiskt och nationalistiskt parti. Sett till sammanvägningen av de senaste opinionsmätningarna, enligt Poll of Polls (.se), ligger Moderaterna på 18,2 procent och Sverigedemokraterna på 18,5 procent i skrivande stund. Det är ytterst jämnt och den kampen betyder otroligt mycket. Det näst största partiet torde ses som naturlig regeringsbildare, och får frågan av talmannen först om det läget uppstår.
Om frågan går till SD:s partiledare före Moderaternas lär den moderata självbilden och självförtroendet störtdyka, precis som efter valet 2002. Finns det krafter inom M som har både ork och lust att driva igenom ett så stort projekt att återta andraplatsen i svensk politik? Det kräver en förnyelse. Jag säger inte att det är omöjligt, jag säger att det är tufft, nödvändigt och välbehövligt. För borgerlighetens framtid i Sverige måste Moderaterna ta sig i kragen. Annars är både regeringen och oppositionen sossar i framtiden.
Ulrica Schenström är vd för tankesmedjan Fores. Hon medverkar i SN som fristående krönikör.
