När jag släpptes ur häktet i Madrid vid tiden för Francos sista suck, hösten 1975, formerade sig vänsterkrafterna och liberalerna för den sista striden mot fascisterna. Den politiska scenen var i stor oreda. Vänstern mot högern och liberalerna som medlare i övergångsperioden. Den ”civiliserade högern” accepterade motvilligt demokratin. Fascisterna vägrade och gick in i dimman och väntade. Åtskilliga av dem gömde sig hos den ”civiliserade” högern, där de hade gott om meningsfränder.
Nu är den spanska politiska scenen åter i stor oreda. Fascisterna har medvind och är ett av landets stora partier. Språkbruket har hårdnat. Den ”civiliserade” högern talar om regeringspartiet Socialdemokraterna som ”Nationens förrädare”.
I Frankrike är det högerextremistiska Nationell samling under Marine Le Pen en betydande kraft. I Italien är extremhögern Lega ett dominerande parti. I Österrike är ytterhögern bred och väl förankrad i valmanskåren. I östra Tyskland växer sig ultrahögern allt starkare.
Polen och Ungern är inte längre demokratier, trots att de är medlemmar i EU. De högerextrema nationalisterna har segrat.
De demokratiska krafterna inom EU bjuder endast svagt och famlande motstånd inför de grova brotten mot unionens grundläggande principer.
I Sverige har Sverigedemokraterna, världens största parti med rötter i nazismen, bedårat och bedövat nästan en och en halv miljon svenskar med sina budskap om mytisk nationalism, vit kristenhet, rasism, främlingsfientlighet, förakt för svaghet och rädsla för ”dom” andra, de som inte är som ”vi”.
I flera avseenden är den politiska scenen i Europa lik den spanska efter Franco. De konservativa (i Sverige M och KD) samarbetar med ytterhögern för att ta över makten och skapa den avgörande förändringen av den liberala demokratin till auktoritär politik, till det slutna samhället.
Fascism i den tidigare skruden har inte återuppstått, men fascistisk politik sprider sig listigt och dolt runt om i Europa. Det handlar om ett försåtligt språkbruk hos den ”civiliserade” högern. Det handlar om att droppa hat, förakt och rädsla i klassamhällets sår, och i finrummen. Det handlar inte minst om de mörka krafternas nättruppers råa och falska budskap.
Vi bekämpar hoten mot demokratin genom att lära av historien, genom att ta personligt ansvar, och genom att stå upp för tolerans och humanism!
Lästips
Anne Applebaum: Demokratins skymning
Timothy Snyder: Om tyranni
Jason Stanley: Fascismens metoder
Ulf-Göran Widqvist 'är socialdemokrat, författare och småföretagare. Han medverkar i SN som fristående krönikör.