Stilla natt, heliga natt. Allt är frid. Nej, inte alls. Nätterna i Sverige får närmast betraktas som ett inferno av våld och ond, bråd död. Morgonens braskande rubriker berättar om det senaste dygnets dåd i skydd av mörkertimmarna. Och det som vi håller heligt, utöver människolivet - våra bostäder och hem, våra företagslokaler och våra offentliga rum – har mer eller mindre intagits, fysiskt eller känslomässigt, av grupperingar som trotsar alla regler. Både skrivna och oskrivna och oavsett juridisk, etisk eller moralisk karaktär.
Stjärnan blid skiner på barnet i stallets strå och de vakande fromma två. Betlehem, platsen för det rena och oskyldiga lilla Jesusbarnets födelse står i dag krigsplats. Barn föds där, men dör lika fort. Allt detta för att mänskligheten inte kan överkomma sina motsättningar kring landsgränser, religiösa symboler eller olika folks självklara rätt till existens och rimliga livsvillkor. Till det krig som rasar mellan Hamas och Israel, behöver den stora stjärnan i öster återigen nå fram med blidhet och hopp – till alla barn och deras föräldrar, som nu tvivlar på en morgondag.
Stora stund, heliga stund - änglars här slår sin rund, kring de vaktande herdars hjord, rymden ljuder av glädjens ord. Den enda ängel man kan föreställa sig verkar helt svärtad av arvet från “den vita ängeln” doktor Mengele. Hans naziideologiska efterföljare har bråda dagar, när antisemitismens hat återigen befläckar väggar och dörrar i vårt Europa – i Berlin, Paris och Malmö. Ni riktiga, vita änglar, var finns ni egentligen? Kring de stridande vid Ukrainas front mot Ryssland? Hos tortyrens och förtryckens offer i Irans fängelser? Eller med de gravida tonårsflickorna som nekas abort i USA? Visa er, för de som syns mest just nu är några herdar och de vaktar inte några hjordar, utan enbart sina egna intressen och maktbegär: Putin, Erdogan och Trump.
Stilla natt, heliga natt, mörkret flyr, dagen gryr! Ja, ändå! Är det inte något av en ljusning vi ser på den globala arenan? En strimma av hopp, att vi ska våga sätta vår tro till världsledarna vid COP28 och deras överenskommelse? Att alla länder enades på konferensen om att vi behöver välja en annan väg än den fossila för vår energiförsörjning – det måste ändå ses som ett kliv i rätt riktning. Sent, men av avgörande vikt.
Räddningstimman för världen slår, nu begynner vårt jubelår. Jordens, mänsklighetens ödestimmar ligger framför oss. Vi får nog inse att tiden är knapp och att det är nu vi behöver våga tro. Och kräva det bästa av våra makthavare, vare sig de är av världslig karaktär eller gudomliga. Så att vi kan skapa ett bättre år, och med det en bättre värld för hela mänskligheten. Så låt oss!
Jag börjar, utifrån den tro som vår kristna tradition bjuder, så kan du följa efter utifrån eget tycke och smak. Kristus till jorden bör komma -– föd oss en frälsare nu. Amen.
Anna Lövheim är konsult i näringslivs- och samhällsfrågor. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.
