Norrland. Vad tänker du? Glesbygd, utflyttning och nedmontering, kanske. Ja, så har det sett ut i delar under ett antal årtionden.
Fast norrlänningarna har inte velat finna sig i detta öde. I riksdagen motionerades det redan 1989/1990 om ”åtgärder för att stoppa utflyttningen från Norrlandslänen”. Med enad front har man framgångsrikt bildat opinion och lyckats ro iland projekt som Mitthögskolan (senare universitet), Botniabanan och Norrbotniabanan. Och ifråga om att använda sina naturresurser har man inte heller legat på latsidan. Fem av UNESCO kulturarv ligger i Norrland, varav Höga Kusten och Lapponia nu besitter Sveriges självklara toppskikt av vandringsleder – både i popularitet och skönhet.
Hur så? Exemplevis såhär. En liten sliten camping i hålan Docksta. Vem brydde sig? Ingen, tills det kom en entreprenör som förstod att ta Höga Kusten som utgångspunkt för sin kommunikation. Och fylla den med innehåll. Inom några år blev den bortglömda campingen det attraktiva Friluftsbyn – ett mecka för naturturisten. Och boomar gör nu småföretagandet i hela regionen.
Att åka snålskjuts på varandra är toppen! Inte ifråga om el-kickar, men inom besöksnäringen. Där blir den enes bröd inte den andres död. Tvärtom. Brödet räcker till även den tredje och fjärde. Och kanske är det erfarenheten av nedgång som fått norrlänningarna att kavla upp ärmarna. Att se möjligheterna.
I Boden, Skellefteå och Luleå går det nästan att ta fysiskt på framtidstron. Inte undra på det, när batterifabriken Northvolt skapar 2 500 nya jobb till Skellefteå. När stålindustrin satsar på fossilfri tillverkning i Luleå, Gällivare och Boden. En satsning som på sikt kan innebära 10 000 nya jobb. När placeringen av Volvo Cars planerade batterifabrik är högaktuell för området. Det skulle innebära ytterligare 3 000 jobb.
Det som tidigare varit svagheter – stora, oanvända markytor och långa avstånd mellan energiproduktion och industrier – har i dag blivit fördelar. Etableringsbar mark som snabbt kan tas i anspråk. Och närheten till energin som en avgörande plusfaktor vid bland annat dessa etableringar.
Deras största utmaning ligger i att hitta 100 000 som behöver flytta dit. För att locka upp oss ”sörlänningar” lär nog inte bli så lätt. Dels finns inte tillräckligt mycket ledig, kvalificerad kompetens här. Dels spökar kanske bilden av Norrland, som något långt ifrån, vid sidan av. Men inget ska tas för givet. För sett till tidigare visad kraftsamlingsförmåga, hittar de säkert attraktiva kort att spela ut för hugade personer i arbetsför ålder. Då kan svart vändas till vitt.
Det före pandemin så stekheta området runt Mälardalen och i stråket längs E4:an från Stockholm till Jönköping, kanske ser sig omseglat i betydelse och attraktivitet. Såvida inte vi sörlänningar åker snålskjuts på norrlänningars vis – kavlar upp ärmarna, kraftsamlar kring befintliga styrkor och utvecklar nya användningsområden för dessa. Tillsammans.
Anna Lövheim är konsult i näringslivs- och samhällsfrågor. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.