Hoppet ned i det iskalla får fart på blodet, det kan till och kännas som en rening av kropp och själ.
Tänk att norrskensnätterna fick så många av sn.se-läsarna att ta fram mobilen och sedan bjuda andra på bilderna. Norrskenet, det nordliga eller norröna ljuset, fångar oss alla. Det är mäktigt och märkligt, med fullt naturliga förklaringar. Det är alltså inget flum, det är bara mysticism för den som verkligen vill att det ska kännas så.
Intresset för att fånga bilden av norrskenet i sociala medier verkar vara lika stort som engagemanget under förra vintern att visa på vinterdopp i vakar och iskalla vatten. Det är också något upplyftande. Hoppet ned i det iskalla får fart på blodet, det kan till och kännas som en rening av kropp och själ. En stekhet bastu följt av ett iskallt dopp i snö eller vak, och tillbaka in i värmen, erbjuder något liknande. En omstart för det inre maskineriet.
Ärligt talat tittar jag hellre mot natthimlen än hoppar i vak. Vi blickar mot himlen för att naturen bjuder på en nattföreställning, för den som har synen att få uppleva detta. Mötet med ljusfenomenet är dessutom lättare gjort bortom städernas nattljus, i landsbygdernas månblekta natt. Norrskenet är där för alla. Det ska vara en riktigt bitter människa som missunnar andra att få se eller uppleva detta.
Allt detta blir till en motvikt och ett motgift till den i dag så mörka Sverigebilden. Den där som torgförs så ofta och så hårt präglade den senaste valrörelsen. Där nästan allt hade gått sönder. Där inget var som förr. Där ”någon” hade förstört. Att en så platt analys i sin tur bidrar till ett ännu sämre samhälle, det försvinner i den eldiga upprördheten.
Ett elände blir inte bättre av att man vältrar sig i det. Men sådan är den politiska debatten alltför ofta numera. Under lång tid har det nyanserade stått svagt i kampen mot det grovhuggna, det hänsynslösa och det bittra. Därför att det är lättare att väcka ilska än sympati, att det kräver mindre tankemöda att tycka illa om än att försöka förstå eller göra bättre.
En hand kan både skapa och bygga, hellre än slå. Fler röster behöver tala om hopp och möjligheter, inte bara mörker och hat. Att pröva ett iskallt bad eller upptäcka det fantastiska på himlen. Flera problem som färgar vardagen är djupt skadande och härjande: våldet, kriminaliteten, rasismen, konspirationsteorierna, polariseringen, dyrtiderna och osäkerheterna. Allt detta svåra måste motverkas och avväpnas, men kan inte bara förtryckas med våld.
Förändring börjar i det lilla. Med köksbordsdemokrati, med samspelsstyrka och med samhällsvärden. Inte som underkastelse utan som individuella friheter i vardagens allehanda situationer.
Den som tror att meningen med tillvaron är att tycka illa om andra står snart fattig kvar. Den som är bitter på allt och lite till finner sällan en sötma. En mer faktisk och fascinerande vettig mening med tillvaron går att finna i allt det som gör det lättare att tycka om sig själv och andra, det olika.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.