Många av oss medborgare i Sverige berömmer sig om att vara vidsynta med öppna sinnen. Inte minst inför förändringar i samhället och i möten med människor från olika etniska, sociala och ekonomiska förhållanden.
Svensken i gemen har en bred allmänbildning och är nyfiken på omvärlden. Vi är en nation av gränsöverskridare, men oftast bara på våra egna villkor. Här finns en komplicerande hake: Omedvetet (oftast) tolkar vi reaktioner i mötet med den andre, den utländske, efter en vägd värderingsskala av jämlikhet – vår värdering av respekt.
Fundera över ett par fakta ur verkligheten:
- Hur ska vår äldreomsorg fungera utan personal med utländska rötter?
- Vilka ska sköta alla städjobben i företag och offentliga lokaler om de invandrare som idag utför arbetet utvisas?
Om vi flyttar fokus från servicejobben i offentlig och privat sektor och lyfter blicken till mer utbildningskrävande sysselsättningar och ägnar en tanke åt följande verklighet:
- Varje utbildningsår som har betalts av ett annat land innebär en besparing för Sverige.
- Kostnaden för att utbilda en inrikes född akademiker är ungefär åtta gånger så stor som kostnaden för att validera en utländsk akademisk examen.
Den blåbruna regeringen driver myten om invandraren som lat och farlig och därför behöver tuktas. Därför ska regeringen omvandla 300 000 permanenta uppehållstillstånd till tillfälliga. En åtgärd som betyder att invandraren kan utvisas på grund av den försåtliga formuleringen ”bristande vandel”. Den nya regeringsattityden om olikhet inför lagen är riktad mot de 550 000 människor i vårt land som bor i utsatta områden - områden som blir ”visitationszoner”.
Är majoritetskulturens misstänksamhet mot den främmande ett hinder för en praktisk och väl fungerande integration? Har vår personliga nyfikenhet ett ”pris” i form av återhållsamhet i respekten för den andre, hennes och hans person, personliga egenskaper, yrkes- och arbetskompetens?
Nobelpristagaren i medicin, Paul Nurse, skriver i boken ”Vad är liv” att en av 2000-talets stora upptäckter inom genetiken är att ”våra genom, arvsmassan, (…) är mycket lika varandra oavsett kön, etnicitet, religion eller social tillhörighet.” Statens respekt för mänskliga rättigheter och likhet inför lagen är numera ingen självklarhet i Sverige. Makt har blivit rätt!
Lästips:
Melody Farshin: Mizeria, Lowkey, 100K.
Jens Lapidus: Paradis City.
Gellert Tamas: Det svenska hatet.
Goran Vojnovic´: Blattejävlar
Ulf-Göran Widqvist (S) är författare och småföretagare. Han medverkar som fristående krönikör i SN.