Det är inte mycket tid kvar till valet. På Stora torget i Nyköping står partiernas valstugor uppradade, främst bemannade av fritidspolitiker. Det är inte alla partier som är på plats hela tiden, varje parti styr över sin egen tid. Det är likväl ett styrkebesked för vår demokratiska process att så olika partier står där sida vid sida och möter de Nyköpingsbor och andra som vill växla några ord eller ställa någon fråga. 

Just den här eftermiddagen är det relativt lugnt. De som bemannar valstugorna vet att vissa tider är så, under andra är det betydligt mer att göra. Inte minst lunchtimmen, där många i centrummiljön har några minuter över. Det blir en motsats till exempelvis TV4:s partiledardebatt, där det högljudda trumfade det genomtänkta. Detta är en oas av nyanserade tonlägen och ofta ömsesidig respekt. 

Jag stannar till lite extra hos Miljöpartiet och hos Moderaterna. Vi pratar valrörelse och vi pratar om arbetet för att nå ut till väljarna, att få till möten och samtal som gör demokratisk nytta. Det är ju inte bara väljare som stannar till, det är också skolungdomar. En del av valstugornas nyttor handlar om framtida val, de bidrar till en uppväxande generations bild av den nära politiken. Oavsett om där finns karameller eller bara broschyrer att ta del av. 

Det är detta – en partipolitikens bredd med olika partier som ger olika svar utan att försöka störa varandra – som erbjuder praktiska övningar i ett demokratiskt samtal. Det kompletterar samhällskunskapsundervisningen på högstadier och gymnasier. Om något eller några val är det dessa tonåringars tur att peka ut vägen framåt som de ser den.

Dagarna före valet är det osäkerheten som färgar situationen. Här finns inga givna vinnare eller förlorare, än. Varje parti har sin bild av läget och hur det kan komma att gå. Ingen vet. Alla hoppas på sitt. Resten ligger i väljarnas händer. 

Makten – lokalt, regionalt och nationellt – för de kommande fyra åren ska fördelas. Den långa högkonjunkturen under 2010-talet har gett utrymme för det lilla extra i politikens verktygslådor. Kanske är det därför som både sjukvårdens och skolans resurser har debatterats mindre laddat just den här valrörelsen. 

Det mesta talar nu för att det väntar en tid med svagare tillväxt, med snäva utrymmen inom ramen för en omvärldsutveckling som ställer höga krav på oss alla. Då kommer vi att behöva en vettig riksdag och en pragmatisk regering som ser till att agera utifrån de lägen som uppstår, i stället för att förmedla högljudda budskap om alltings elände. Sverige behöver ett ansvarskännande ledarskap som förmår att se framtidens möjligheter och inte fastnar i gårdagens groll. 

Det kommer att krävas ett ledarskap som förmår att hålla huvudet kallt men medkänslan varm. Vi behöver folkvalda som ser till att värna sammanhållning före skuldbeläggande. Detta är sannerligen inte en tid att rösta på ytterligheter.