Påtvingad strukturomvandling är ett begrepp som är svårt att riktigt förstå hur det slår, förrän man står mitt i det.
Jag har ägnat mitt yrkesliv åt lokaltidningen. Nära nyheter, välgrundade kunskaper om det stora och det lilla – det ger starka medborgare, folkbildning och civilisation. Det må vara stora ord, men det har väglett mig.
SN-läsarna på landsbygden förlorar snart sin papperstidning. Det är så sorgligt, men följer en mer än tio år lång och illasinnad kurva som bara pekar åt ett håll. Efterfrågan på nyheter, kultur, ledare, sport, annonser och debatt i pappersform viker, obönhörligen.
Själva lokaltidningens framtid hänger på en tunn tråd. Det här handlar helt om vad kommande generationer tycker är värt att betala för.
I läsardialogen med vår chefredaktör Kristina Levin ställdes en fråga – milt formulerat – om den centerpartistiska ledarsidans inställning till den här förändringen. Jag ska undvika kraftuttryck, men det här är djupt, djupt bedrövande. Men jag har sett det komma och vi har inte kunnat manövrera undan.
Det bästa råd som jag kan ge är att pröva det digitala som SN erbjuder. Vår e-tidning är dessutom som papperstidningen – fast på skärm.
När jag började här som politisk redaktör, för snart 24 år sedan, ägdes SN av Centerpartiet. Tidningsrörelsen var en välskött verksamhet på en välmående marknad. Fast inte ens då var ekonomi och strategi något där jag eller ledarsidan hade vetorätt. Andra experter på tidningens business hade det ansvaret, men det var då.
Lokaltidningarnas ägande har omformats till stora, centralstyrda ekonomier i en svårmanövrerad tid, med stadigt minskande marginaler och stora förändringskrav. Inget är som det var.
Allt färre vill köpa papperstidningen. Fler tittar i mobilen, men inte alltid efter lokaltidningens app. Vår journalistik formas om för att bli en mer attraktiv, mer relevant produkt digitalt.
Det är hårda tider i världen. Vad behöver vi för att tro mer på framtiden?
Fast köpintresset där matchar – än så länge – inte den törst som en gång var efter nyheter i pappersform, vare sig i stan eller på landsbygden. Det är en svår tid för lokal nyhetsförmedling och opinionsbildning. Det är som när Ölandsfåken drar fram, en brutal och nådelös motvind med snöoväder. Gnälla går ju, men man får dra igen jackan, bita ihop och nöta på, steg för steg och söka bättre skydd.
Lokaltidningens svårigheter sammanfaller med något betydligt värre. Världsordningen som vi känner till den är på väg att bryta samman. Ingen räddar oss om vi inte håller i och stöttar de vänner vi har, med det vi kan.
Tillgången till lokala och globala nyheter i samlad form kan då mycket väl visa sig vara guld värd framöver – en starkare sammanhållning i det lilla. Men det är blott en strimma av hopp i en allt mörkare tid.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.