Den ekonomiska vårpropositionen är presenterad och spelplanen är satt inför kampen om makten som utspelas den 11 september. Regeringen punktmarkerar pensionärer och medelklassen, Liberalerna har hastigt bytt partiledare och oppositionen försöker orientera sig i den nya verklighet Sverige befinner sig i. Hur kommer årets valrörelse – som kan bli den första någonsin med utrikes- och säkerhetspolitik i fokus – att se ut?
Det är alltid svårt att gissa slutresultatet av en valrörelse innan vallokalerna har öppnat. Därför ska jag inte ens försöka ge mig på det uppdraget, det får andra göra. Det som däremot går att skönja redan nu är vilka frågor som kommer stå i centrum av valrörelsen.
Vi börjar med det mest uppenbara: Rysslands olagliga och oförsvarliga invasion av Ukraina. Den svenska utrikes- och säkerhetspolitiken har aldrig toppat en valrörelses agenda i modern tid. Enligt Valforskningsprogrammet vid Göteborgs Universitet som mäter detta har kategorin ”Fred/Försvar” legat i botten sedan 1979. Under mitten av 80-talet, valet 1985, fick just denna kategori ett lyft. Andelen som ansåg att denna fråga påverkade deras val av parti gick från 1 procent till 6 procent. Fortfarande en mycket låg andel av väljarkåren.
Med den ryska invasionen av Ukraina kan detta mycket väl ändras. Ett krig i Europa leder till stora förändringar under lång tid, men det vi ska komma ihåg här är att ett svenskt Nato-medlemskap avgörs högst troligt innan vi går på sommarsemester. Regeringen vill inte se en folkomröstning om Nato den 11 september.
Traditionellt så har sjukvård/välfärd, och sysselsättning legat i topp bland väljarnas viktigaste frågor, enligt Valforskningsprogrammet. Men som den ekonomiska situationen ser ut i skrivande stund kan denna valrörelse mycket väl handla om ekonomin, plånboksfrågorna. Inflationen stiger snabbt och det blir dyrare för gemene man att handla, energipriserna höjs och bolåneräntorna kommer stiga. Enligt Konjunkturinstitutet är hushållen lika nedstämda som under finanskrisen. Detta pekar mot att hushållen börjar hålla i plånboken fundera över sin hushållsekonomi.
Sen har vi den sista punkten: X-faktorn. Det där som vänder upp och ned på en valrörelse och som ingen kunde gissa innan. Den som dyker upp som gubben i lådan och alla – helst i går – behöver förhålla sig till. Under 2002 var det valstugereportagen. Under 2006 var det intrånget i Socialdemokraternas interna nätverk. Under 2010 var det våldsamheter och oroligheter samt motdemonstrationer.
De stora långsiktiga reformerna är fortfarande långt borta, Nato-frågan kommer vara avgjord, kriget kanske är över och inflationen kanske har dämpats. Något nytt kanske har tagit över agendan, men de partier som gör sin hemläxa med reformarbetet och blickar framåt kommer alltid att belönas av väljarna.
Ulrica Schenström är vd för tankesmedjan Fores. Hon medverkar som fristående krönikör i SN.
