Rysk skönlitteratur i Putins tjänst

Läs fler ryska klassiker, inte färre!

Foto: SN

Krönika2022-12-28 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sluta inte att läsa de stora ryska författarna bara för att de har skapat det ideologiska och mentala landskapet för Vladimir Putins brutala stormaktsvansinne. Läs dem igen och uppskatta deras berättelser. Men läs nu med en annan blick än första gången du steg in i deras ord och tankar, och moral.

Fjodor Dostojevskijs ”Brott och Straff” och ”Idioten”. Alexander Pushkins ”Eugene Onegin”. Leo Tolstojs ”Krig och Fred” och ”Anna Karenina”. Alla har de hyllningar till den ryska imperialismen och den moraliskt högtstående ryska mytiska ortodoxa nationalismen. 

Nikolay Gogol, född ukrainare, ställde sin berättartalang i Rysslands tjänst. Gogol drev i sin berömda historiska roman ”Taras Bulba” skickligt sin tes att de eländiga och grymma ukrainarna endast kunde civiliseras under ryskt styre.

Pushkins ”Poltava” har en särskild plats i den ryska imperialismens litterära historia. När den ryske tsaren 1709 besegrade Karl Xll och hans vapenbroder, den ukrainske kosackledaren Mazepa, var det slutet för det svenska stormaktsväldet och början på den offensiva ryska imperialismen. Pushkins ”Poltava” är en nationalistisk reservationslös hyllning till Rysslands självbild av storhet och överlägsenhet i alla avseenden. Att krossa Mazepas planer att bygga nationen Ukraina var en extra juvel i tsarens krona.

De flesta av de hyllade författarna har sina framgångar under 1800-talet, en tid av växande ryskt imperium: En rak linje från Pushkins ideologi till dagens nyimperialistiska retorik.

Framstående och hyllade västliga författare som Joseph Conrad och Rudyard Kipling var lika utstuderade imperiepropagandister som sina ryska kollegor. Den stora skillnaden var att när västförfattare kritiserades av sin samtid för de koloniala attityderna och rasismen, så blundade samma kritiker för den ryska imperialismens övergrepp och rasism i östra Europa och Asien.                          

Man kan ställa sig frågan varför en stor majoritet av de ryska författarna, från Dostojevskij till Solzjenitsyn, var så påtagligt antieuropeiska och beskrev Europa som en ”rutten kontinent, där kall rationalitet har segrat över den ryska själens spiritualitet” (ukrainske filosofen Volodymyr Yermolenko). ”Var det oförmågan att förstå och ta till sig grundvärderingarna i den europeiska civilisationen: lag, förnuft, kritiskt tänkande, mångfald?”

Extra lästips

Oksana Zabuzjko: ”Den längsta av resor”. (Zabuzjko är en av Ukrainas främsta författare).

Ulf-Göran Widqvist (S) är författare och småföretagare. Han medverkar som fristående krönikör i SN.