När jag växte upp hos mina farföräldrar i Norrköping på 1950- och 60-talen hörde jag ofta hur min farfar svor om ryssarna. Jag minns att jag försökte förstå farfars skräck för ryssen, som jag tyckte verkade överdriven. Men det var ”vidhängande” krig som farfar fruktade.
Han dömde ut Nikita Chrusjtjovs beskedliga framtoning som ett knep att få Europa att sänka garden. Vårt resonemang vid köksbordet handlade mycket om det som hände i efterdyningarna till det andra världskriget.
Det kalla kriget blev allt klarare och farfars åsikter om Sovjet nådde fryspunkten. Han och två granngubbar delade intresset för fotboll och politik. Vi bodde nära Himmelstalund där många lag spelade sina matcher i de lägre divisionerna. Meningarna gick isär om fotbollslagen ”Fiskeby borde ha fått en straff!” men om ryssen var man överens. Ryssen måste hållas kort och under övervakning.
När USA 1961 fick en ny president i John F Kennedy var han avvaktande, tills ryssarna började rigga långdistansrobotar på Kuba och förbereda ett kärnvapenkrig. Då satte Kennedy ner foten så tydligt att ryssarna omedelbart monterade ner sina robotramper. Det var så mycket kärnvapen i världen att man kallade det för ”overkill” – stormakterna hade så fullt i depåerna att man lätt skulle kunna utrota allt mänskligt liv i en enda stor smäll.
USA var tvunget att ta fram sin hårdaste sida för att tvinga fram en kompromisslös rysk reträtt från Kuba. Genom historien har ryssarna ofta varit hotfulla och försökt skaffa sig ett allt större herravälde på grannfolkens bekostnad. Och det har gällt vare sig den härskande ryssen varit tsar eller sovjetisk oligark.
Nu har vi en envåldshärskare i Kreml som tycks ha förlorat markkontakten totalt och med sitt bristande omdöme även hotar med kärnvapen. Dessvärre verkar han tillräckligt galen för att verkligen trycka på knapparna – eller vill få andra att tro detta - och dra igång ett kärnvapenkrig som saknar vinnare.
Det som nu känns extra obehagligt är min insikt att farfar, om han fortfarande var med, skulle kunna klämma i med ”Vad var det jag sa? Se upp för ryssen!” Det är bråttom att sätta stopp för galenskapen – vem vet vilket land som står i tur att få Putins oönskade uppmärksamhet?
Tommy Jansson är utvecklingskonsult från Nyköping. Han medverkar som fristående krönikör i SN.