Det är mycket oroväckande att se hur utbildningen, förskolan, grundskolan såväl som folkbildningen, behandlas trots massiv kunskap om en dyster framtid för samhället när utbildning inte prioriteras. Det handlar politiskt, som alltid, om fördelningspolitik, framförhållning, framsynthet. Den som kan räkna säger naturligtvis att om pengarna inte räcker så räcker de inte. Kompromisser är alltid nödvändiga. Förvisso. Men det är då fördelningspolitiken kommer in: kortsiktigt och långsiktigt.
Om man har en tydlig rörelseriktning för politiken kan man kompromissa. Om inte famlar man, eller ägnar sig åt byråkratiskt förvaltande.
Det är knappast okänt att en kvalificerad utbildning som når alla som har rätt att få tillgång till den, lyfter den enskilde och det samhälle hon och han lever och verkar i. Samma gäller för vuxenutbildningen och yrkesutbildningen. Att skära i utbildningen är inte bara korttänkt, det är destruktivt både för eleverna och för samhället. I detta fall Nyköpings kommun.
Frågan är om politikerna handlar mot bättre vetande eller blundar inför verkligheten?
Skolans kvalitet och elevernas prestationer är en reflex av samhället i övrigt. Välfärdsstegen i Nyköping är i det närmaste statisk. Den sociala rörligheten mycket begränsad. Ett tecken på att de socioekonomiska stödinsatserna är otillräckliga. Varför?
Det hyllade svenska välfärdssamhället är inte vad det en gång var. Vi är i dag kunder på en marknad, inte medborgare med god tillit till myndigheters vilja och förmåga att behandla var och en likvärdigt och med respekt. Allt färre medborgare anser att demokrati är det bästa sättet att styra samhället. De växande ekonomiska och sociala klyftorna är två av de viktigaste orsakerna till sakernas tillstånd. Den nyliberala tankedominansen inom politiken blockerar social rättvisa och likvärdighet.
Sverige ansågs på 1980-talet som ett av världens mest jämlika länder. I dag ligger vi på 9:e plats bland EU:s länder. Efter bland andra Slovakien, Slovenien, Tjeckien, Ungern och Polen. Det är inte barnens fel att oacceptabelt många elever inte blir behöriga till gymnasiet: Det är skolorna som inte håller måttet.
Mitt enkla förslag till en nyordning är att vända perspektivet och ta utbildningens behov som politikens styråra: Öka lärartätheten i förskolan och grundskolan, mer resurser till elevhälsoteamen, bredda läxhjälpen och stärk personalens möjligheter att göra det bästa av sitt jobb!
Ulf-Göran Widqvist (S) är författare och småföretagare. Han medverkar som fristående krönikör i SN.