Skuggan många missade – när Åkesson stod på scen

SD-ledaren Jimmie Åkesson kommer för lätt undan.

Vad menade SD:s omvalda partiordförande Jimmie Åkesson med sitt linjetal i helgen?

Vad menade SD:s omvalda partiordförande Jimmie Åkesson med sitt linjetal i helgen?

Foto: TT

Krönika2023-12-03 06:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ord spelar roll. Makthavare ska därför inte häva ur sig vad som helst för att senare ludda till det. Inte heller bör de få slippa verklig skärskådning.

SD-ledaren Jimmie Åkesson, omvald partiordförande på partiets landsdagar i Västerås, vet dock med sig att han kan komma undan med det mesta. Många i medierna, liksom politiker och andra opinionsbildare har närmast gett upp den sortens granskning som behövs när trumpistisk taktik används.

I Åkessons linjetal i Västerås var det ingen hejd på de ogrundade påståendena och beskyllningarna. Det var angrepp mot svenska muslimer, som grupp, oavsett vad de anser, och krav på att konfiskera och riva gudstjänstlokaler. Hans rent befängda anklagelser om att Socialdemokraterna skulle vara "en aktiv del av den islamistiska rörelsen" är ett annat prov på hur Trumps metoder kopieras. Flera medier och meningsmotståndare har med varierande framgång belyst detta.

Men starkt strålkastarljus från en vinkel kastar långa och mörka skuggor över annat.

Bland annat pratade Åkesson om den "fullständiga katastrofen som drabbat" Sverige. "Katastrofen" är SD:s sedvanliga hopkok av målmedvetet ensidiga föreställningar om misslyckad integration och invandring samt brottslighet, där narkotikans destruktiva verkan tonas ned. 

Den här förvridna bilden av verkligheten använder partiledaren som hävstång för att komma åt de som tycker annorlunda än SD. Orsaken till "katastrofen" spårar han till "naiva, förblindade politikers farliga, slarviga, och i ordets rätta bemärkelse, Sverigefientliga politik". Det är allvarliga anklagelser som riktas mot många partier, politiker och andra. Han vill till och med se en kartläggning, av suddig karaktär, av hur det "kunde gå så här illa" och vilka som bär ansvaret för det. 

– Det är dags att utkräva ansvar. Vi tänker inte glömma. Vi tänker inte förlåta, fortsatte SD-ledaren.

Vad Åkesson konkret är ute efter är oklart. Och några verkliga följdfrågor på just detta uttalande har jag än så länge inte sett. Han uttrycker sig tillräckligt vagt för att undkomma verklig skärskådning av vad han egentligen menar.

Så hur ska SD utkräva ansvar? Långa listor på namn på personer som är luddigt "ansvariga" vore en politisk hetsjakt som inte hör demokratiskt fungerande länder till. Och ska partiet komma åt alla dessa "ansvariga" skulle lagar och regler behöva böjas och kapas. Hur sådana paragrafer ska se ut måste SD-ledaren förklara. I dag döms det inte ut straff till makthavare för försummelse i politiken.

Ledaren för riksdagens näst största partigrupp måste förväntas kunna svara på hur det han säger skulle bli verklighet.

Liknande frågor borde också ställas angående de planer på att konfiskera och riva moskéer som han krävde. Det handlar inte enbart om intolerans mot samhällets pluralism och ett angrepp på religion och i synnerhet islam. Det skulle även kräva att delar av våra grundlagar rivs upp.

Det handlar också om gränsdragning. Åkesson och hans anhängare behöver förklara på vilket sätt han vill använda sig av statsapparaten för att komma åt dem som haft annan politik än SD de senaste årtiondena.

Det är då knappast bara socialdemokratiska eller miljöpartistiska tidigare statsråd som SD skulle anse vara "ansvariga". Utan också Moderaternas tidigare partiledare och statsministern Fredrik Reinfeldt, men också hans tidigare ministär, där nuvarande statsminister Ulf Kristersson (M) var socialförsäkringsminister 2010-2014.

Jimmie Åkessons uttalande borde ha väckt starka reaktioner i Kristersson-regeringen också i denna del, inte bara för att SD ännu en gång strulat till Natoprocesserna genom att kräva moskérivande.

Det är inte heller så här partier i demokratiska länder ska behandla meningsmotståndare eller religiösa och kulturella minoriteter. Statsapparaten och lagarna ska inte användas i syfte att tränga undan dem med annan uppfattning. Det är en sorts auktoritär syn vi ser i en rad länders regeringar, däribland Orbáns Ungern, där styrande partier klamrar sig fast vid makten genom att försvåra för opposition.

De partier i Sverige som nu byggt sitt regeringsunderlag på att surra sig till SD har inte tyglat partiet, inte heller i detta avseende. Att anpassa sin politik till SD och att bjuda in partiet i värmen har inte dämpat dess värsta odemokratiska drag. Moderaterna, med flera, måste ompröva detta samarbete.

Niklas Otto Olsson är politisk redaktör på oberoende liberala Katrineholms-Kuriren.