De mentala avstånden mellan människor verkar växa i takt med att vi tränger ihop oss i alltmer förtätade samhällen. När vi ser nyhetsprogrammen på tv rapportera om psykisk ohälsa och mänsklig misär kan vi se höghusprofilerna i bakgrunden. Det man kallar ”skyline” i resebroschyrerna. Men det är många människor som inte är lyckliga av att bo och arbeta hundratals meter ovan mark. Fanns det andra möjligheter till boende och arbete skulle flera föredra en småskaligare miljö.

För svensk del vet vi att många flera skulle vilja bo på mindre platser eller på ren landsbygd. Begränsningen har i första hand varit möjligheten till försörjning. 

Fram till 70-talet var skogen den avgjort viktigaste inkomstkällan för landsortsbefolkningen. Man planterade, gallrade och avverkade skog. Förädlingen till papper, massa, timmer och sågat virke försörjde många människor. När de stora skogsmaskinerna ersatte gubbarna med motorsåg och flottningen ersattes av timmerbilar flyttades förädlingen mot kusten. Arbetsförmedlingen förmedlade flyttbidrag till de som flyttade söderut. Resultatet blev en utarmning av mindre orter och landsbygd. 

Det är dags att tänka om! Under det märkliga året med pandemin har många upptäckt nya möjligheter att slå sig ner på landsbygden permanent. Tack vare den moderna tekniken är det möjligt att försörja sig på många olika sätt och mot många olika kundsegment. Man kan jobba växelvis på kontor eller hemma, bo naturnära och ändå ingå i större och mindre sammanhang i nätverk. 

Bredbandsnätet måste fyllas med innehåll som ger ekonomisk tillväxt. Ta tillvara de nya möjligheterna. Kommunerna får se till att visa på fördelarna som finns och agera för ett bra klimat för utveckling och företagande. 

Många människor känner sig ensamma och vilsna, trots att de är omgivna av mängder av stadsbor. Trots bra ekonomi och stort utbud av nöjen. På Folkhälsomyndigheten.se kan man jämföra regionernas och kommunernas läge vad gäller psykisk ohälsa.

I de mindre samhällena/byarna finns en social kontroll – på gott och ont – mest gott. Man bryr sig om varandra – om sina grannar i byn, men också om besökare. Inte enbart av nyfikenhet utan mera av omsorg. Och av nödvändighet, alla i byn är beroende av alla andra.

Ett bra företagsklimat för att stimulera tillväxt är viktigt och ingenstans kan det vara enklare än i en liten tätort eller by på landsbygden. Och i byn har man ett forum för samverkan som är öppet för alla – ett byaråd.

När vi nu fått en regering utan landsbygdsminister får vi lita ännu mer på egna krafter. Och det som händer lokalt i byarna är viktigare än vad som händer i Rosenbad.

Tommy Jansson är utvecklingskonsult från Nyköping. Han medverkar i SN som fristående krönikör.