Summan av Centerstämman är ett parti som laddar om efter ett partiledarbyte. Det har gett utrymme för ett antal förändringar i sakpolitiken, I första hand gäller det skolfrågorna, men även vad gäller allt från sänkt åldergräns på Systembolaget till reformer för rätt till dödshjälp och en mer öppen syn på kärnkraften. Den centermärkta energipolitiken har stadigt nyanserats och justerats under de senaste 15 åren och är nu något annat än Atomkraft - nej tack! Den processen började redan under Maud Olofssons ledarskap.
Det var tio år sedan partiet gick till stämma med en ny ledare. Allt var därför inte som vanligt. Tiden där Annie Lööf var den oomstridda ledaren är förbi. Detta markerades med ett bandat framträdande för Lööfs del, där hon presenterades som ”vanlig medlem”.
Sådana enkla budskap betyder mer än man tror. Då är då. Det är nu och framöver som gäller. För Demirok och för Centerpartiet som konstruktiv kraft i svensk politik.
Att träda in efter en populär företrädare är en prövning. När Annie Lööf klev in som partiledare 2011, var det absolut inte utan svaj och gnissel. Det tar tid för en ledare att vinna sitt parti och finna sin röst bland vänner. Det tar också tid för ett parti att på bred front backa upp sin nya ledare. Det var även så för Maud Olofsson, som 2001 tog över med ett skriande behov av ny styrka och självförtroende.
När Demirok äntrade scenen i Örebro var det inför partivänner som sökte trygghet i den riktning som stakas ut. I det stora hela fick de också bekräftelser på detta med sig hem. Demirok fick värmande applåder, men också en tydlig kravbild för vad som måste komma.
Summan av en stämma är mer än dess ledarskap.
Det blev ett omfattande paket med ny politik för landsbygderna, det stadsnära såväl som glesbygder. I det parti som en gång hette Bondeförbundet är detta verkligen en hemmaplan. Viljan att driva på för lokal utveckling, framtidstro och vettiga vardagslösningar på problem är tydlig, men krävande. Det är lätt hytta med näven och gnälla vid köksbordet, men det lyfter inga bygder in i framtiden.
En viktig del i landsbygdspolitiken är ett starkare, tåligare svenskt jord- och skogsbruk, men det handlar också om vardagen för så många andra som lever och verkar utanför våra större centralorter. Därför klubbas också förslag för bättre vägar, smidigare kollektivtrafik, ett mindre klåfingrigt strandskydd och ständig kamp mot byråkratiska krumbukter. Såväl vård som polis och socialtjänst måste komma närmare.
Muharrem Demirok och partistyrelsen fick igenom de tyngre förändringarna. Det inbegriper ett vinstutdelningsförbud för skolföretag med stora kvalitetsbrister, för att säkra både valfrihet, fria skolor och bredare kunskaper för fler. Renoveringen av skolpolitiken berör allt från en kritisk översyn av betyget underkänt till hårdare kvalitetskontroller på yrkesprogrammen och en stärkt finansiering av små skolor.
Det var med löften om ny skolpolitik som Demirok gavs förtroendet som ny partiledare. Flera av dessa förslag för en bättre fungerande skola har vi argumenterat för här på SN:s ledarsida under de senaste åren.
Vardagspolitiken är full av snabba ryck och spetsade utspel på kort varsel. Eftersom C inte är ett toppstyrt parti till sin själ, måste därför dess kommun- och regionpolitiker känna trygghet i att de både kan försvara och argumentera för de förslag som läggs fram. Detta har organisationen kring Demirok och nya partisekreteraren Karin Ernlund framöver att leva upp till.
Vid sidan av ett Centerpartiet som laddar om, är den breda mitten i svensk politik alldeles för blodfattig. Vissa värderingsgemenskaper behöver byggas till, annat måste renoveras, på kort och längre sikt.
En första skarp prövning blir Europaparlamentsvalet nästa vår. Där ställs mycket av det nya på sin spets.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.