Anna Lindh var på många sätt den klarast lysande stjärnan inom sin generations socialdemokrati, skriver David Lindén.
Jag är uppvuxen vid Östra Bergen i Nyköping och när jag går upp för backen bredvid mina föräldrars hus händer det fortfarande att tankarna färdas bakåt i tiden. Det var där uppe de bodde, utrikesminister Anna Lindh och hennes man, landshövding Bo Holmberg. En sådan här höstdag kan det nästan kännas som att jag ser dem arbetandes i sin trädgård. Minnet har en tendens att spela spratt, men jag associerar alltid ”Anna och Bosse” med hösten.
På måndag är det tjugo år sedan den 11 september 2003, då Anna Lindh avled efter att dagen innan knivhuggits på varuhuset NK i Stockholm. Om dådet finns det föga att säga och än mindre om hennes mördare. Men om Anna Lindh har historien ännu inte skrivits klart. Hon var på många sätt den klarast lysande stjärnan inom sin generations socialdemokrati. Det är därför det är frestande att ägna sig åt kontrafaktisk historieskrivning. Att använda orden ”tänk om”.
Tänk om Anna Lindh och hennes pressekreterare hade valt att gå till Biblioteksgatan för att inför slutdebatten om EMU-folkomröstningen handla en kavaj, och inte NK. Historien hade med största sannolikhet sett annorlunda ut. Lindh hade i god tid efterträtt Göran Persson och gett Fredrik Reinfeldt och Alliansen en riktig match i valrörelsen 2006. Även om valet hade förlorats hade hon troligtvis någon gång blivit Sveriges första kvinnliga statsminister.
Anna Lindhs politiska gärning innehåller både ris och ros. Som den fulländade politiker hon faktiskt var går det inte att bortse från att hon gjorde misstag. Men också sådant som har stått sig väl. Hon var drivande för att Östersjön skulle återfå sin roll som ett hav som förenar och inte skiljer oss åt. Dessutom brann hon för EU. Likaså går det att tvärsäkert slå fast att hon i dag hade engagerat sig för Ukraina. Även om hon nu hade varit en glad folkpensionär, men säkert med diverse uppdrag. Vi kanske till och med hade haft ett Ukrainamöte i Nyköping likt utrikesministermötet 2001.
Mordet på Olof Palme förändrade Sverige i grunden och det är det grymma ödets ironi att Anna Lindh som då var SSU-ordförande höll ett starkt tal vid begravningen. Likaså att det på hennes Wikipediasida finns en bild där hon står bredvid Serbiens dåvarande premiärminister Zoran Đinđić. Han mördades ett par timmar innan han skulle träffa Anna Lindh i Belgrad. Det var den 12 mars 2003. Sex månader och en dag senare drabbade samma öde Anna Lindh.
David Lindén är historiker och författare. Han medverkar som fristående kolumnist i SN.