Många har nog som jag, vid nyhetsändningarnas ohyggliga bilder från Ukraina, i vanmakt vänt sig till den Gud vi trodde på som barn, han som vi trodde kunde ställa allt tillrätta. Och ofta har vi skänkt en tacksamhetens tanke till att vi bor i Sverige. Inte i Ukraina. Inte heller i Baltikum eller i Finland.
Vid närmare eftertanke inser vi att våra grannars säkerhet också är vår säkerhet. Inför den anfallande maktens ondska har alla idéer om svensk neutralitet eller alliansfrihet diffunderat bort som en gas i vinden. Rekordsnabbt kunde de ivrigaste av Natomotståndare i regeringen svänga och tillsammans med Finland få in en ansökan om medlemskap i den västliga försvarsalliansen Nato.
Nu bråkar Turkiet, men låt oss komma ihåg att hela idén med Nato är att freda den demokratiska delen av världen. Att försvara liberala värden. Att Turkiet angriper yttrandefrihetsfrågor och demokratiska processer i Sverige är absurt. Men västvärlden står stark. Den är överlägsen i att skapa utveckling och välfärd för sina invånare. Den är oöverträffad ifråga om innovation, teknik och militär förmåga. Liksom i sunt ifrågasättande och fritt tänkande.
Att ett samlat väst skulle vika ner sig för Erdogans diktatoriska krav är inte troligt.
Sannolikt är det bara en tidsfråga innan Sverige och Finland blir fullvärdiga medlemmar. Hur kommer då Nato att bygga upp säkerheten i vår region? Sverige ligger centralt i ett nordiskt område som sträcker sig från Reyjkavik och Svalbard mot Kaliningrad. Det är troligt att ett nytt Nordkommando (liknande det tidigare i Kolsås Norge) återupprättas. Nato har inga egna militära styrkor, det är respektive länders militärmakt som skall användas strategiskt och på smartaste sätt.
Samordning och befälsordning kommer att gå bortom det nationella perspektivet. Hela Östersjön skulle exempelvis kunna komma under svenskt befäl, medan nordligaste Sverige mer troligt under norskt eller finskt. Kanske blir det tyska fartyg som bevakar de viktiga försörjningsfarlederna till Göteborg? Kommer Baltikum att ingå i ett nordkommando eller i ett kontinentalt kommando med Polen och Tyskland?
Det är av högsta vikt att Sverige tar plats och höjer sin röst inom Nato. När befälsordningen är klar kommer den att ligga fast under lång tid framöver. Det blir många nya och ovana situationer såväl för Försvarsmakten som för försvarsdepartementet. Viktigt blir att ha företrädare som med trovärdighet och styrka kan agera inom Nato, men även pedagogiskt förklara nya ordningar för svenska folket. Den som slog fast att ”jag kommer aldrig så länge jag är försvarsminister att medverka i en sån process”, är nog inte den bäst lämpade.
Maria von Beetzen är säkerhetspolitisk debattör och medverkar som fristående krönikör i SN.