Tvinga dig själv att se denna film

SVT:s beslut att visa dokumentären om Rysslands mord på Mariupol ligger rätt i tiden. Den visar vad Ukrainas kamp handlar om.

Den sårade gravida kvinnan som bars ur rasmassorna efter det ryska angreppet på Mariupol avled senare.

Den sårade gravida kvinnan som bars ur rasmassorna efter det ryska angreppet på Mariupol avled senare.

Foto: Evgeniy Maloletka/AP/TT

Krönika2023-11-29 14:33
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den unga mamman gråter förtvivlat. ”Lyckades ni inte rädda honom? Hur är det möjligt? Varför? Varför?” Sjukhuspersonalen kunde inte få liv i hennes son, Kirill. Han blev inte mer än 18 månader gammal. Dödad av rysk beskjutning. Hon går fram till Kirill där han ligger livlös på britsen, pussar honom på pannan och virar in honom i den lilla filten.

Sekvensen finns i den mångfaldigt prisbelönade dokumentären ”20 dagar i Mariupol” som nu finns på SVT Play. Tre journalister från nyhetsbyrån AP – Mstyslav Tjernov, Vasilisa Stepanenko och Jevhen Maloletka – åker in i den östukrainska staden timmarna före Rysslands anfall den 24 februari 2022 och lämnar den 20 dagar senare med en Röda kors-konvoj. Mariupols sista försvarare håller stånd i 66 dagar till, med slutfasen av striden i järn- och stålverket Azovstal. Du har säkert sett journalistteamets material förr. Några av de mest kända bilderna är från bombningen den 9 mars 2022 av ett barnsjukhus och BB med bland annat en sårad höggravid kvinna på en bår. Kvinnan och det ofödda barnet avled senare.     

Bekanta är även sekvenserna av lastbilsflak efter lastbilsflak med kroppar i liksäckar, varav en del mycket små, som kastas ner i en massgrav. Men även den som har sett det mesta av detta tidigare lär bli tagen av att få så mycket död och lidande komprimerat i en sammanhållen dokumentär på en och en halv timme. 

SVT:s sändning av filmen ligger rätt i tiden, när den allmänna utmattningen och Gaza-kriget har flyttat ner Ukraina en bit ner i nyhetslistan.
AP-journalisterna visar hela vidden av Moskvas lögn om att målet för kriget är att befria den östra landsänden från det ukrainska oket. Våldet som skildras i dokumentären är uteslutande riktat mot civila, de som påstås befrias. 
 

undefined
Filmen är även ett dokument av närmast rättslig karaktär. Bilder från bombade sjukhus och bostadsområden, och intervjuer med överlevande, ställs mot påståenden från officiella ryska företrädare som hävdar att exempelvis sjukhusattacken var en ukrainsk fabricering med anlitade skådespelare.

Vi får en påminnelse om vad som händer när Ryssland ges luftherravälde och lokalt militärt övertag i markkriget intill stora städer. Allt skjuts och bombas sönder. Tiotusentals människor skjuts, sprängs, bränns ihjäl och begravs levande i rasmassorna.

Ryssland har gjort detta i Tjetjenien, i Syrien och på våren 2022 var det Ukrainas tur. Men Ukraina slog tillbaka. Det som den ryska armén lyckades med i Mariupol misslyckades den med i Kiev, Charkiv, Tjernihiv, Sumy, Mykolajiv – trots att man gjorde ordentliga försök. Den som hävdar att Ukrainas försvarskrig förvärrar ukrainarnas lidande bör betänka det, eller bara titta på denna film. De största tragedierna inträffar när Ukraina inte lyckas stoppa angriparen. Det är också upprepningar av Mariupol som man bäddar för om man tvingar ukrainarna till förhandlingsbordet med ett obesegrat Ryssland. Något sådant får inte ske.

Alex Voronov är skribent för Liberala Nyhetsbyrån, med särskild inriktning på Ukraina.