Arbetsveckan inleddes med snöoväder och trafikproblem. De där två företeelserna hänger ihop. På sn.se hade vi en direktrapportering i lördags liksom på måndagen, som började med olyckor, köer och tågstrul.
Håll dig gärna hemma, säger polis och trafikmyndigheter. Men ibland har man inget val. Jag jobbade i lördags och höll då ett föredrag om ledarjournalistik i Linköping. Annars hade jag stannat hemma, väderläget var allt annat än lovande. Men ett löfte är ett löfte och det var inga problem att ta sig dit. Hem däremot.
Mörkret hade lagt sig och snön anmält sin ankomst i ett ymnigt nedfall. Det var besvärligt väglag fram till och över Norsholmsbron, trafiken lunkade på i sakta mak. Vi passerade en singelolycka i motsatt riktning, längtan efter att stå på fartmässigt försvann. Mellan Trafikplats Melby och Trafikplats Lövstad tog det så stopp, i båda filerna. Där blev vi stående ett bra tag.
Östergötland bjuder på många fina vyer längs E4:an, men i mörkret, stillastående på motorvägen är det fagra begränsat. Efter ett par timmar börjar man bli tämligen rastlös. Utsikten över framförvarande baklyktor förlorar sin tjusning. Varje ljusförändring, varje blinkning längre fram föder ett hopp som lika snart släcks.
Precis som vi på sn.se hade även våra kollegor på Norrköpings Tidningar en löpande rapportering om trafikläget på lördagskvällen. Den följde vi slaviskt, liksom Trafikverkets besked – eller ibland avsaknad på – samt uppdateringarna i radions digitala trafikinformation. Live-bevakningen var vår vän, om än lite tystlåten emellanåt. Alla fattar att det är mycket på en gång när ovädret drar fram, en stillastående kö har sin plats i prioriteringskedjan. Men varje ord som tillkom i form av ny information betydde något. Faktiskt även det som berättade att läget var oförändrat. Det blev en tydlig påminnelse om hur beroende vi är av att kunna söka information – när vi behöver det, oberoende av var vi är.
Efter drygt tre timmar kom ett annalkande blåljus och därefter en vänlig trafikpolis som vandrade från fordon till fordon. "Har du vinterdäck?" Jo, svarade jag. "Utmärkt", sade han, "vi flyttar alla lastbilar och bilar som har sommardäck eller svårt att få fäste ut till kanten, då blir det möjligt att ta sig härifrån".
Det gick inte fort i backarna mot Lövstad och inte heller över Kolmårdens höjder, men vi kom hem strax efter midnatt. Lugnt och säkert. Och det var gott nog. Tack för sällskapet, ni trafikbevakningens röster i natten.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.
