Här besöker Keir Starmer och Victoria Starmer, den brittiske premiärministern och hans hustru, museum och minnesmärke i Förintelselägret, med anledning av det stundande 80-årsminnet av befrielsen. Antisemitismen är del av rasismen som är en del i det mörker som förstör samhällen.
Vera var född i Amsterdam. Hon hade stora ögon. När hon var fem år förflyttades hon med tåg från hemlandet. Vid slutstationen fick hon följa med åt ena hållet när gruppen delades. Därefter, i september 1943, mördades hon i en gaskammare.
Hennes blick stannar kvar. Tanken på att hon inte fick leva gör så ont.
Många slutar nog läsa här. För det tar emot. Men håll i, orka följa med.
Frieda Henriette var sjutton år, Bernardus var 22. De mördades också. Titta på dem, minns dem.
För den som har sociala medier vill jag rekommendera att följa kontot Auschwitz Memorial. Det finns på Facebook, Bluesky och på Threads. Det kämpar också på i det som hette Twitter.
I princip varje dag möter du ett av offren för rashatarnas makt och idéer. Minns att det var många som då sprang den totalitära regimens och den store ledarens ärenden. I tron att dessa, de oönskade undermänniskorna, ändå inte hade något värde i det nya, rena samhället. Det var ju så mycket som var fel när de fanns, när de var synliga.
Vad har du lärt dig av Auschwitz?
Du vet det där om duscharna som var gaskamrar och ugnarna där liken brändes. Du känner till systemet med urval vid ankomst och barackerna, där de som inte mördades direkt hamnade. Människor som stegvis gick under, dag för dag i dödens gränsland. Och du vet mycket väl att det var politiska idéer som bidrog till att detta fruktansvärda övergrepp blev möjligt.
Högarna med skor finns kvar, stulna från de mördade. Kläder. Resväskorna. Dessa människor som inte hade något värde, de bestals på allt de hade. Inklusive guldet i lagade tänder.
Det är din och min förbaskade plikt att ha koll på vad Auschwitz var och vad det lär oss. Låtsas inte som om detta bara tillhör det förflutna. Det är vår gemensamma hemläxa om mänsklighet.
Antisemitismen var en av byggstenarna i lägren. Med djupa, djupa rötter av hat, fördomar och förakt mot en minoritet, formades utrymme att med industriell kraft förinta.
Drygt sex miljoner judar mördades under Förintelsen, systematiskt och planerat. Ungefär sju miljoner andra. Alla mördades inte där, inte bara i koncentrationslägren. Målet var att ha ihjäl så många som möjligt, på det mest effektiva sättet där och då.
I dag, måndag, är det 80 år sedan koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau befriades. Sovjetiska trupper drev bort nazisterna. För lägerfångarna som överlevde fanns fasornas avtryck kvar, livet ut. Med ärren.
Hedra deras minne genom att visa att du minns och att du förstår hur detta blev möjligt. Det skulle rensas upp. Folk viftade med armen. Populism. Antisemitism. Det kom lagar mot människor, de mindre värda. Det började inte med den stora planen.
Förintelsen kom till bit för bit, steg för steg. Byggt på rasismen, byggt på hatretorik om de andra som måste bort.
Tänk på Vera Matteman igen, hon med de stora ögonen.
Teyere kinder! Kära barn.
Olof Jonmyren är politisk redaktör.